Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andlig vårtid, med sjudande liv
»Kapten vid kåren hade av borgmästaren blivit tillsagd, att om
folksamling — det betydde Frälsningsarmén — mötte Apelkvist vid
fängelset, så skulle fången kvarhållas. På andra håll tillämpas icke sådana
bestämmelser, men nu gällde det ett folk, som till sitt livs uppgift valt
att ur brott och nöd upphjälpa brottslingar och sålunda befria
fängelserna från deras innevånare. Vi icke allenast sättas i fängelse, utan
förnekas ock den rätt som tillkommer vanliga brottslingar, nämligen att
vid frigivandet mottagas av kamrater. — Alldenstund vi önskade att få
Apelkvist fri för att deltaga i sergeant Forsgrens begravning, beslöto vi
att låta truppen stanna på behörigt avstånd och själva möta honom i
vagn vid fängelseporten. En sergeant i uniform stod redo att vid fångens
åsyn veckla upp banéret och från kuskbocken låta det fladdra över vår
frigivne kamrats huvud. Framkomna till fängelseporten underrättades
vi att fången först skulle avhöra predikan, vilken räckte till halv 11,
men då tiden var förlupen, sades det att han skulle frigivas först kl. 4
samt att order givits att ytterligare kvarhålla honom, om någon
folksamling uppstode. Anledningen till alla dessa försiktighetsmått var att
man hade sett en skymt av banéret —- det var lösningen på gåtan.
Äntligen lovades oss att han skulle få komma ut kl. 12, då vår vagn ånyo
rullade upp till fängelsets portar, just som fången i full uniform trädde
ut genom dörren. Ett eldigt ’halleluja’, och han var med ett språng uppe
i vagnen, varefter det bar av genom stadens gator.
Skaror av folk utom vår egen trupp hade varit ute och väntat vid
den plats, där soldaterna skulle möta, men många bland dem hade
tröttnat att stå och vänta i tvenne timmar och därför avlägsnat sig. Vid
sammanträffandet avfyrades väldiga salvor, och jubelsång under viftning
med näsdukar uppstämdes av omkring 300 soldater.
Anlända till salen, funno vi den fullpackad av folk, som nu väntat
en och en halv timmes tid. Med stor möda banade vi oss väg i trängseln,
och det annonserade helgelsemötet utbyttes mot ett kort jubelmöte.
Vid mötet kl. halv 4 voro lika många utanför som inne i lokalen.
Jordfästningen av vår förut omtalade kamrat Albin Forsgrén ägde
rum kl. 6 e. m. å Mons kyrkogård. Dessförinnan hade vi bön kring hans
kista och omfattade i tron framtida segrar för Sverige. Han låg där så
fridfull, döden tycktes icke vågat sätta sin stämpel på hans ansikte. På
den röda tröjan stod broderat i blått: ’Från död till liv’. Till skogen
nedanför vår lokal fördes kistan, buren av Frälsningsarméns
sergeanter och omgiven av dess officerare samt hela truppstyrkan, bestående av
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
