Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andlig vårtid, med sjudande liv
Denna paroll blev åtlydd. Det fanns salvationister, som veckan igenom
levde på bröd, sill och potatis och vatten, ja, somliga fastade helt
somliga dagar och läto den nämnda kosten vara nog för de övriga.
Resultatet? Ja, den insamlade penningsumman vart icke stor — 7,000 kronor.
Men Frälsningsarmén var ju också liten då och dess folk synnerligen
fattigt. Det verkliga resultatet blev dock oerhört mycket större. Här
upplivades i vår svenska kristenhet självförsakelsen, »köttets»
späkande, och detta har säkert bringat stora resultat i andlig välsignelse.
Vidare infördes med första försakelseveckan i Sverge en metod att
insamla medel för verksamheten, som blivit en av hörnstenarna i
Frälsningsarméns ekonomi och som adopterats av de flesta kristna
samfund i landet.
Den 19 december öppnades kår i Kristianstad. Den kände
väckelsepredikanten August Andersson, »Häst-August» i Fabian Månssons
»Rättfärdiggörelsen genom tron», hade hållit väckelsemöten i ridhuset i
Kristianstad, som för detta ändamål förhyrts av friförsamlingen i staden.
Ungefär samtidigt med att Frälsningsarmén sökte lokal i staden,
kallade friförsamlingen Andersson till predikant, för att han skulle fortsätta
verksamheten i den stora lokalen. A. svarade nej till kallelsen och
föreslog i stället att friförsamlingen skulle hyra ut ridhuset till Armén,
vilket skedde. Friförsamlingen disponerade dock lokalen för ett par
möten i veckan. »Häst-August» kom ibland och höll möten, då
friförsamlingen och kåren samarbetade. Kårens första kapten var Hildur
Karlson (fru major Peder Hansen). Endast nitton år gammal, mild
och mjuk till hela sitt väsen, hade hon dock ett starkt inflytande över
den ofta synnerligen oroliga publiken. Många själar, bl. a. flera
stackars djupt sjunkna syndaslavar, blevo frälsta. Myndigheterna
utfärdade förbud för mötens hållande efter viss tid på kvällen. Kapten
Karlson nekade lyda och blev första omgången dömd till 100 kronors böter.
Någon dag därefter fick kaptenen följande vackra brev:
»Oaktat vi måhända icke äro liktänkande i allt uti sättet att tjäna
Gud, så äro vi väl dock eniga uti tron på, kärleken till samt i följd
härav livet för vår Frälsare. Hovrättens dom över eder ådagalägger en
brist uti vårt lands lagar, och säkerligen är det icke Dens vilja, som
råder över oss alla, att ni skall undergå ett straff, som visserligen är
hedrande att underkasta sig, men dock orättvist. Erlägg därför med
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
