Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
utan tillsyn. Framkomna till Västervik begåvo vi oss till fängelset, och
där överlämnades jag till en fångvakterska. En manlig vaktmästare tog
mitt signalement och skrev noga upp allt i en bok. Till honom måste
jag också överlämna sådant, som jag icke fick taga med mig in i cellen,
däribland min bibel. På min förfrågan varför jag icke fick taga min
bibel med mig i cellen, erhöll jag till svar att det skulle fängelsepastorn
bestämma. Efter ett bad och sedan jag iförts mina egna kläder, infördes
jag i min cell av fångvakterskan, och dörren tillstängdes. Vad jag då
erfor kan ej med ord beskrivas. Jag föll ned på mina knän, och tårarna
runnö utför mina kinder — ej av sorg, utan av tacksamhet till Gud.
Jag kände att cellen var uppfylld av Guds härlighet. Min Gud mötte
mig där med sin närvaro och sin välsignelse, honom kunde ingen stänga
ute. Jag var lycklig, och jag sjöng, först tyst, men sedan högt, i det jag
glömde både tid och rum:
’Din jag är, o Jesus kär,
din med allt vad i mig är . . .’
Mera hann jag icke sjunga, förrän jag hörde en knackning på dörren,
och jag förstod därav att det ej var tillåtet att sjunga högt. Då jag sedan
började se mig omkring i cellen, upptäckte jag ett bord och en
bokhylla. På bordet låg en bibel, vilket gladde mig mycket, och i bokhyllan
voro placerade goda böcker, som jag hade frihet att läsa. När jag något
senare fick besök av fängelsepastorn, som var mycket vänlig, erbjöd han
mig att få låna böcker av honom. Han besökte mig ofta, nästan varje
dag, och vi hade många lärorika samtal i andliga ting. Då jag tidigare
tänkt på att jag möjligen någon gång skulle nödgas ligga i en cell, där
förbrytare vistats, hade en kuslig och obehaglig känsla kommit över
mig, men den känslan förnam jag ingenting utav under hela den tid,
jag var i cellen. Jag sov så gott, och allt var så fridfullt. Två gånger
om dagen fick jag mat, och en gång om dagen släpptes jag ut på
fånggården för att under tjugu minuters tid hämta frisk luft och få en
smula motion. Alla, från direktören och prästen till vaktpersonalen,
voro ytterst vänliga mot mig, och jag rönte den bästa behandling.
Det blev emellertid långsamt att vistas i cellen utan annan
sysselsättning än läsning. Jag gjorde därför genom min fångvakterska en
förfrågan hos fängelsedirektören huruvida jag icke kunde få utföra något
arbete, och detta blev till min stora glädje beviljat.
Efter tretton dagars vistelse i fängelset kom dagen för min frigiv-
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
