Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
digt nekade betala böter och i stället gick i fängelse. De flesta förbud
överklagades, och många blevo utan påföljd. Som exempel kan nämnas
Karlstad. Omedelbart efter det kåren där öppnats, hade myndigheterna
förbjudit Frälsningsarmén att utsträcka sina sammankomster till senare
än kl. 9 e. m. samt dess medlemmar att genom musik eller andra
tillställningar å stadens gator uppträda på ett uppseendeväckande sätt.
Emellertid kunde Karlstads-Tidningen redan den 21 dec. meddela att
»Kungl, maj :ts befallningshavande, på av ’kaptenen’ Hanna Andersson
anförda besvär, upphävt berörda beslut». Men redan den 12 januari
1888 förmäler Nya Wermlands Tidningen:
»Frälsningsarméns kvällssammankomster, vilka, efter det länsstyrelsen
upphävt magistratens första förbud mot lokalens öppenhållande efter
kl. 9 om aftnarna, ibland fortgått till långt in på nätterna, hava orsakat
störande uppträden för närboende, varför stadsfiskalen, som förklarat
sig sakna erforderlig polisbevakning för att, utan förfång för
patrulleringen inom övriga stadsdelar, kunna upprätthålla ordning vid Arméns
lokal, hos magistraten anmält förhållandet. I anledning härav har ock
magistraten ånyo låtit förständiga Arméns befäl att avsluta
sammankomsterna senast kl. 9 om aftnarna.»
De påstådda klagomålen från grannarnas sida kom kapten Andersson
att i sällskap med en av sina löjtnanter och beväpnad med en
anteckningslista besöka alla grannarna, vilka tillfrågades om de blivit störda
samt uppmanades att på listan anteckna svaret — ja eller nej — på
denna fråga. Alla svarade nej, och påståendet att grannarna klagat
förvisades till legendernas värld. Listan uppvisades för borgmästaren,
som blev mycket förlägen men vidhöll magistratens beslut. Detta
överklagades, och kapten Andersson frikändes från ansvar för överträdelser
av förbudet och fick rätt att hålla möten utan inskränkning. I somliga
fall läto myndigheterna åtalen med ty åtföljande domar och straff
anstå, till dess saken blivit prövad i högre rätt, men andra hade
icke tålamod därmed, varför vederbörande »brottsling» inmanades i
häkte, innan utslag fallit. Ibland upphävde myndigheterna själva
förbudet, då Armén protesterade, eller också underlät man efter allvarlig
eftertanke att söka genomdriva det.
Under senare delen av 1880-talet stod nästan alltid någon officer
under åtal för överträdelse av mötesförbud. Och ständigt tillkommo nya
sådana på olika platser. Det hjälpte icke att tidningarna protesterade
och att prejudikat på förbudens olaglighet tillkommo — polismästare,
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
