Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
stadsfiskaler och magistrater fortsatte kampen. Följande »klipp» ur
pressen visar många tidningars ställning till frågan, östgöten skrev den
27 november 1889:
»Magistrater och landsfiskaler m. fi. hava gått för långt. De lidanden,
som man redan tillfogat en massa goda, hederliga människor, vilka
slutit sig till Frälsningsarmén, kunna näppeligen gottgöras. Må man
blott äntligen nu upphöra!
Folk i allmänhet må ogilla Frälsningsarmén så mycket som helst, det
är en sak för sig, men ingen, han tillhöre den eller den religionen,
bör hålla med om, att frälsningsfolket icke skall få öva sin gudstjänst
alldeles efter behag.–-
Förordningar, sådana som att Frälsningsarmén ej får hållas någon
kväll efter t. ex. kl. 9, må, om de synas än så välbetänkta och
verkligen ha något skäl för sig, ändå kastas över bord för
konsekvensens skull.
När teatrar och cirkusföreställningar få fortsättas, vore det så varje
kväll, till både kl. 11 och 12, samt källare, krogar och schweitzerier ej
behöva stängas alls så tidigt, må man allra minst befalla någon
stängningstid för kyrkor och liknande inrättningar.
Vad beträffar Frälsningsarmén — ingen tvingas ens av gammal hävd
och för att stå väl anskriven i samhället att gå dit. De som finna sig
uppbyggda av ett besök där böra få sitta kvar, så länge de vilja, utan
ringaste intrång av myndigheterna. Det är icke de sistnämndas lokal.
Och över sin egen tid och dess användande må varje enskild få
bestämma härvidlag efter gottfinnande. Förklaringen att dessa
Frälsningsarméns möten innehålla grannarna störande buller och bång inom hus,
är överdriven och slås alldeles ned med, att teater och cirkus väsnas
lika mycket.
Där samlas utanför lokalen en del skojare, som vilja skräna, bråka
och slåss. Men strunt till polis, som icke vet råd mot det som för
resten betydligt avtagit! Här gäller blott att polisen pliktskyldigt
anhåller en och annan av dessa fridstörare och befordrar dem till laga
näpst, så blir det nog tyst. Och visst ha vi tillräckligt duktig och duglig
polis för det.
Denna tidning — det behöver nog sägas här — har svurit varken
Frälsningsarmén eller det Lennstrandska partiets fana. Detta hindrar
dock alls icke, att vi, förvissade om att de mena väl på båda hållen,
bestämt fordra att de, som ock socialister, ja, t. o. m. politiske
reaktionärer, måtte få, fullkomligt lämnade i fred för polisen, framlägga
vad ligger dem på sinnet, och utsättas blott för det fria ordets
motstånd, bröst mot bröst, hjärta mot hjärta, övertygelse mot övertygelse.»
I samband med ett lagförslag angående inskränkande av
yttrandefriheten bringades denna fråga på tal i 1889 års riksdag av general-
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
