Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
lätteligen bliven till Jesu längtan efter själen. ’O, du min älskade,
kommer du ej snart?’
Så milt dragande som ett bedjande barn gled sången in i sinnena,
som en smekning, som en välsignelse.
Församlingen var tyst, den försjönk i dessa toner. — ’Berg och
skogar längta, himmel och jord leva i trånad. Människa, allt i världen
törstar efter att du skall öppna din själ för ljuset. Då blir härlighet
spridd över världen, då stå djuren upp ur sin förnedring. Ände blir det
på kreaturens suckan.
O, du min älskade, kommer du ej snart?
Det är inte sant att du har glömt dig kvar i höga kungasalar. I mörka
krogar, i eländiga kyffen dväljes du. Och du nekar att komma. Min
ljusa himmel lockar dig inte.
’O, du min älskade, kommer du ej snart?’
Nere i salen stämde allt flera in i omkvädet. Röst efter röst kom
med. De visste inte rätt vad ord de begagnade. Melodien var nog. All
längtan kunde sjunga sig fri i dessa toner. Det sjöngs även nere vid
dörren. Det sprängde hjärtan. Det kuvade vilj or. Det ljöd inte mer som
en ömklig klagan, utan starkt befallande.»
Någon tid efter det Eslövs kår öppnades, hade befälhavande officeren
hittat på att annonsera som ämne för ett möte: »Eslövs störste bedragare
avslöjas». Detta gav den kände kåsören Sigurd i Smålands-Posten
uppslag till en humoresk under rubriken »Qvislöfs störste bedragare».
»Krigsråd och sömnlös natt. Men på morgonen klistrades över allt
upp stora affischer, och på kvällen annonserades från tribunen
detsamma som stod på affischerna, nämligen att man på Frälsningsarmén
följande afton skulle ’avslöja Qvislöfs störste bedragare’.
Nu skall jag säga att det blev liv i stationssamhället. Inte för där är
värre bedragare i Qvislöf än annanstans, men vilken medborgare i ett
modernt samhälle tål väl vid att se hela sitt liv framlagt på en
fräls-ningstribun! Vilken hygglig karl i våra dagar har inte fuskat lite i
vira, sålt en framhalt pålle eller lurat bevillningsberedningen!
Därför kan ingen undra på om där blev en gruvlig förskräckelse i
Qvislöf, när ’den störste bedragaren’ på platsen skulle avslöjas; och
lite var slog sig för sitt bröst och sporde sig själv: ’Månne det kan
vara jag?’ Visserligen viskade hoppet i varje Qvislöfsbos hjärta att
hans granne var en ännu större kanalje än han själv; men ack, det
visste kanske inte frälsningskaptenskan.
Tidigt följande morgon kom där en stackars stationsmedborgare
kånkande på en halv gödkalv och stretade fram mot Frälsningsarméns
högkvarter och knackade på kaptenskans kammardörr.
’Wer da?’ sa’ kaptenen genom nyckelhålet.
’Go ... o ... od vän!’ svarade kalvsteksmannen med darrande röst.
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
