Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1888—1892
’Lösen?’
’Kalvasteg.’
’Stig in, dyra själ!’ sa’ frälsningskaptenskan.
’Ja skoulle bli så särdeles glad om kaptenskan velie liaulla till godo
med stegen. Å sen . . . å sen hoppas jag kaptenskan inte sjikanerar en
ärlig man? Kaptenskan, som ä ett Guds barn, trour väl inte på ded der
. . . ded der att jag skoulle ha blandad grus i havren ja sålde?’
Om en liten stund kom en snäll kvinna med en gås under schalen.
’Ä hon gla ve gåsasteg?’
"Jag är gladast vid Jesus, men av jordiska ting är det ingenting,
som jag håller så mycket av som gåsstek’, sa’ kaptenskan.
’Håll dau tell godo mä den här!’
’Gud skall välsigna er för detta!’
’Ja, ded blir väl bra med ded; men säj mej, kaptenskan, dä haur
väl ingen gått och ljuget på mej å sagt att ja stjäl spannemål au säljer,
sau inte gubben ved ded?’
’Det lämna vi i Herrens hand de tu äro ju ett.’
På det sättet gick det hela förmiddagen. Aldrig har Frälsningsarmén
varit utsatt för så stor kärleksbevisning, aldrig ha några samveten
varit så hårt betryckta.
På aftonen regnade det tjugofemöringar vid ingången. Mången skulle
ju helst velat vara därifrån, men både av nyfikenhet och bävan drog dit
nästan hela stationssamhället.
Där sjöngs och predikades som vanligt, och så kom det stora numret
föreställningens clou.
’Och nu ska vi, med Guds hjälp, avslöja den största bedragaren i
hela Qvislöf —–
(’Sedd ner, du Ola, ja kryber väl bakom . . .’ viskades det i hopen.)
–-som av Herren undfått stora gåvor och ett härligt arv.
(’Minsann menar hon inte Paul Petterqvist, som fick ärva fem å
treddivetusen efter far sin.’)
.—–och var bland Guds utvalda och stod himmelens Herre
nära–-
(’Nej sau min liv nuddar hon ve Jeppas Kalle, som va läsare i
våras.’)
–— men avundsjukan göt sitt gift i hans hjärta, så att han
reste sig mot sin gode husbonde och ville störta honom–-
(’Dä Andersson hon menaur; paugen, som värvade röster mod vaur
gamle rigsdagsman.’)
–-och nu går han omkring och ljuger och bedrager vem han
träffar. Och han ser inte alls avskräckande ut, må mannarna tro, utan
han kan vara både fin och belevad, och hans tunga är hal, och hans
tal är ljuvligt, men ondskan bor uti hans hjärta. Och han har en stor
affär–-
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
