Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIV. Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
anser jag mig icke hava uträttat något annat än att ha gjort det lätt,
där det nu är svårt, samt möjligt, där det nu är omöjligt, för män och
kvinnor att finna vägen till vår Herre Jesu Kristi kors», och detta är
den ännu förhärskande tanken inom Armén. Frälsningsarméns ledare
mena nämligen att om nöden är självförvållad, relativt litet vinnes
genom tillfällig hjälp, men att under alla förhållanden mycket vinnes
genom att en människa blir omskapad medelst Jesu Kristi frälsning.
En nödhjälpande frälsningsofficer söker därför, i och med det att han
eller hon bringar timlig hjälp, finkänsligt och utan att vara
påträngande vända den hjälpsökandes tankar till Honom, varifrån ytterst all
hjälp kommer — söker med andra ord, som någon vid ett tillfälle sade,
»blanda frälsning i soppan, bädda sängarna med frälsning och sy in
frälsning i klädesplaggen». Att religiös påverkan förekommer i barn-,
räddnings- och skyddshemmen och liknande anstalter torde varje
omdömesgill bedömare anse självfallet. Frälsningsarmén har också tack
vare sin universalmedicin — frälsning i Jesu namn — haft glädjen se
många, som kallades hopplösa, lämna institutionerna som nya
människor, vilka sedan levat ett lyckligt och nyttigt liv.
Frälsningsarmén i Sverge började mycket tidigt utföra hjälparbete
i mindre skala bland nödens barn. Man höll fattigbespisningar och
organiserade krog- och slumbrigader, vilkas uppgift var att i lastens
nästen uppsöka stackars vilsekomna för att söka föra dem till rätta
samt att i eländets boningar på olika sätt söka bringa hjälp. Vid flera
av de större kårerna funnos sådana brigader, som utförde ett stort och
förtjänstfullt arbete.
Under Arméns första år i vårt land hände det gång på gång att
prostituerade kvinnor kommo till dess botbänkar för att söka frälsning. De
kunde naturligtvis icke efter sin omvändelse sändas tillbaka till sina
hotell och värdinnor. Men vad var att göra? En och annan kvinnlig
officer lät sådana stackars nyfrälsta stanna och bo i officersbostaden,
vilket dock medförde stora svårigheter. Då kommendör Ouchterlony
hörde om dessa fall, greps hon av intresse att göra något särskilt för
att rädda de fallna. Om huru frågan sedan aktualiserades och hur
tanken förverkligades berättar hon själv på följande sätt: »En afton
vid niotiden var jag ännu kvar på min expedition på högkvarteret, då
det sades mig att tvenne kvinnor sökte mig i ett angeläget ärende. Den
ena av dessa berättade att hon funnit den andra, som var en fallen
kvinna, på gatan, gråtande och förtvivlad över sitt fall och sin förned-
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
