Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIV. Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
ring. Hon önskade återvända till sitt hem, men hon hade dåliga kläder
och inga pengar. Det var kallt, och resan skulle företagas per ångbåt.
Alla hade lämnat sina expeditioner, och jag hade blott pengar för
den resa jag skulle företaga nästa morgon klockan sju. De pengar,
som funnos i kassorna, voro dessutom bestämda för andra oundgängliga
behov. Vad skulle jag göra? Kvinnan måste få hjälp.
Mitt i min rådvillhet kom en tanke som ljus i mörker. Det fanns
en vän, en officer vid ett stockholmsregemente, vars ädla sinne och
för nöden varma hjärta aldrig svikit. Till honom skrev jag några rader,
bedjande att han måtte uppmana några av sina kamrater att bistå den
arma kvinnan.
Klockan sju följande morgon satt jag på tåget, men snart nog
underrättades jag per post att hjälpen kommit och att flickan var på väg till
sitt hem.
Tanken på alla denna kvinnas vederlikar lämnade mig dock ingen ro.
Var detta Guds kallelse till mig att öppna ett räddningshem? Det gällde
att bliva säker, och jag gjorde som Gideon, jag begärde ett tecken
av-Herren, nämligen att han först måtte tillförse mig en grundplåt.
Huru jag funderade och planerade! På vilken rik mans dörr skulle
jag väl klappa för att erhålla denna grundplåt?
Hemkommen från en lång och mödosam resa, förmådde jag ej gå
till de rikas dörrar. Då kom en dam och besökte mig. Åt henne
förtrodde jag min sak utan att ha den ringaste aning om att hon skulle
lösa problemet. Men se, Herren klappade på hennes hjärtedörr, och
till min överraskning erbjöd hon mig 1,000 kronor.
Nu var ju tecknet givet, och det gällde att i tro skrida till handling.
Att få rum var mycket svårt, ty hyresgästerna hotade att flytta, om
värdarna släppte in sådant folk i huset. Till sist lyckades vi dock få
hyra en liten våning vid Surbrunnsgatan, och beslutet att öppna ett
räddningshem för fallna kvinnor tillkännagavs offentligt.»
Detta hem, vars lägenhet bestod av fem rum och kök, öppnades den
14 januari 1890 med kapten Alma Jakobson som föreståndarinna, och
därmed var Frälsningsarméns i Sverge sociala arbete påbörjat.
I februari innehöll Stridsropet följande upprop från kommendör
Ouchterlony:
»Mången vet redan, såväl genom Stridsropet som de dagliga
tidningarna, att vi begynt med ett räddningshem för fallna kvinnor. Vi ha
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
