Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIV. Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
i finkan, trots hennes protester och försäkringar att hon var den
oskyldigaste flickan i världen.
Dagen därpå gick hon verkligen till översten men ej för att bli räddad
utan i avsikt att narra åt sig pengar.
Och nu se vi Eva inför översten, ljugande ihop en massa historier,
utan tanke på annat än pengar. Översten erbjöd henne att komma till
ett av våra hem i Stockholm. Och Eva låtsades att hon ville. Översten
sände en officer ner till stationen för att köpa biljett. Detta hade
Eva icke beräknat — nu måste hon resa. »Men», tänkte hon, »inte går
jag till något hem, vid Centralstationen smiter jag.» Återigen blev hon
lurad, ty två av hemmets officerare kommo för att möta, och all tanke
på rymning var omöjlig.
Ett helt år var Eva på hemmet utan att synas bli bättre. Efter den
tiden brukade flickorna få plats. Åberopande detta tvingade hon sig
också ut, ofrälst och mycket elak. Tre dagar var Eva i platsen. Sedan
drack hon i tre dagar. Drucken fingo officerarna hämta henne till
hemmet igen. Under detta andra år på hemmet var hon tilltalad av Guds
Ande, men hon förblev gränslöst stygg och bara forskade efter elakheter.
Så kom hon ut i plats igen. Första avlöningen köptes upp i konjak.
Officerarna beslöto då att hämta Evas månadslön för att på så sätt
hjälpa henne. Då sökte en av hennes gamla vänner upp henne — de
drucko, och så låg hon där i smutsen igen. Nu blev Eva portförbjuden
från hemmet, ett straff, som är mycket svårt och generande för flickorna.
Åter en tid av synd och nöd. Men samvetet var vaket. Det talade både
dag och natt och påminde om gamla synder. Särskilt plågades hon av
att hon i N. en gång narrat pengar från en sjuk, fattig flicka.
Vid denna tidpunkt blev Eva inbjuden till ett möte på hemmet.
Gränslöst olycklig och plågad kröp hon ned vid korsets fot och bad Gud
om nåd och förlåtelse. Hon bekände för Gud sin synd i allmänhet,
men stölderna teg hon med.
Sedan började Eva återigen en ny plats. Behöll nu avlöningen själv,
och allt gick väl. Varenda dag, säger hon själv, var hon dock så
olycklig för sina gamla ouppgjorda synder, att hon tyckte hon ej kunde leva.
Ett nytt möte och nya kval. Då ringde Eva till en av hemmets
officerare och bad om ett samtal. Och då efter två års nöd och
samvetsförebråelser bekände hon allt. Stölder och bedrägerier och elakheter
av många slag — allt, allt. Då fick hon erfara sanningen av orden:
»Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att
han förlåter oss synderna och renar från all orättfärdighet», men fick
också klart för sig att hon måste betala allt det hon var skyldig.
Kaptenen reste ner till N. och klarade upp alla trassligheter och
sedan fick Eva betala henne efter hand. Avbetalningen gick dock ej
utan kamp och frestelser. Hennes kläder voro rätt dåliga, särskilt
behövde hon en ny klänning och en ny kappa. En dag gick Eva till
översten och bad att få köpa en klänning och därigenom göra ett avbrott
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
