Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIV. Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
plats bredvid sin moster, som själv kom och mötte Eva. Med granskande
ögon sàg hon på sin skyddsling och nickade belåtet, med ett otäckt leende
på läpparna. Eva hade ett fördelaktigt utseende — bruna, tindrande
ögon, frisk och rosig hy och tjockt, lockigt, kolsvart hår.
Med förvåning gjorde Eva sitt inträde i det nya hemmet. Allt var så
olikt mot hemma hos far och mor. En hel mängd elegant klädda damer
och herrar kommo och gingo oupphörligt.
»Jag fick sitta till bords med de främmande», brukade Eva berätta,
»med dekolleterade damer och berusade herrar. Vin och champagne
måste jag också dricka, och efter fjorton dagars vistelse hos moster söp
jag lika vilt som de andra.»
Vackra klänningar satte moster på Eva samt smycken av alla slag
—- armband, ringar och pärlor. Och allt glittrade och lekte så vackert.
Herrarna kommo och gåvo henne konfekt. En bjöd en röd kappa, om
hon ville följa med till ett utvärdshus — och så tog Eva det ödesdigra
steget, som förde till förnedring och årslångt elände och skam. —
»Den röda kappan glömmer jag aldrig», säger hon ibland.
En tid efteråt finna vi Eva förvandlad till en utstuderad, fräck
glädjeflicka. »Vackra judinnan» hette hon numera. I två hela år varade
»vackra judinnans» glansperiod i detta djävulens näste. Under tiden
sjönk hon i alla tänkbara laster.
Så blev Eva sjuk, totalt nedbruten. När den grymma, onaturliga
mostern såg att guldfisken var oduglig, kastade hon ut den på gatan.
Utan hem, utan mat och vänner och mycket sjuk sågs Eva stryka
omkring på gatorna, då det började skymma om kvällarna — ty vid
dagsljus vågade hon sig ej fram.
Någon som kände henne omtalade hennes nöd för andra. Så nådde
budskapet hem till mor och styvfar i den lilla staden, där hon var
född. Styvfadern reste genast till Stockholm och bad en bibelkvinna
söka reda på henne och hjälpa henne. Genom hennes omsorg fick Eva
komma in på ett sjukhus, och där blev hon nu liggande ett år och två
månader.
Utkommen, började hon samma usla liv igen. Efter en tid tog hon
plats som städerska på hotell. Här började hon också stjäla. Under det
hon borstade kläderna, stal hon ur plånböckerna pengar. Hon blev
upptäckt och — rymde.
Utan plats igen. Reste till staden N., där hon blev bekant med en
barberare. En kväll kommo de båda mycket druckna till
Frälsningsarméns kår därstädes. Överstelöjtnant Liljegren ledde mötet och talade om
räddningsarbetet bland flickor. Hennes blickar kommo att falla på Eva,
och hon såg genast till vilken klass hon hörde.
Efter mötet försökte översten att tala vid henne, men fann att hon
var så drucken, att ett samtal med henne var lönlöst. Översten bad henne
komma igen dagen efter. Samma kväll hamnade Eva och hennes sällskap
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
