Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIV. Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
nog till den övertygelsen att männen skulle kunna räddas endast genom
individuell påverkan med andliga vapen och trodde att detta bäst
skulle kunna ske i hem, om man kunde åstadkomma sådana för dem,
vilket ju också var önskvärt ur rent mänsklig synpunkt.
Kapten Grewéll reste sålunda till kongressen i Stockholm med det
beslutet att tala med vederbörande om denna sak och att offra sig själv
för dess förverkligande.
Kom så kongressen och dess stora dag, Södertäljedagen. »Vestalen»
hade förts till Södertälje, och kommendör Evangeline Booth, som ledde
kongressen, jämte den svenska staben skulle företaga hemresan till
Stockholm med »frälsningsfartyget». Kapten Grewéll kallades att medfölja
»Vestalen», enär fältsekreteraren under resan önskade samtala med
honom. Detta samtal blev helt säkert annorlunda, än någon av dess
två huvudpersoner på förhand tänkt sig, och kan tvivelsutan sägas
vara historiskt.
»Vestalen» gled sakta över de trolska mälarvattnen i den fagra
högsommarnatten, då Grewéll, som blivit meddelad att hans tur nu var
kommen, steg fram till fältsekreteraren, som kallat honom till samtal,
och inledde detsamma med ungefär följande ord:
»Jag har en tanke och en plan att framlägga för översten.»
»Vad gäller den?» sporde den tilltalade. »Låt mig höra!»
»Jo, jag skulle vilja giva mitt liv för Skeppsbrons och andra hamnars
folks räkning», svarade Grewéll allvarligt. »Jag känner deras nöd, och
jag förstår dem något. Låt mig göra något för dem!» Och så utvecklade
kapten Grewéll sin tanke om ett hem för dessa män.
Fältsekreteraren blev genast intresserad — nej, det är för svagt
uttryck — han råkade genast i eld och lågor för förslaget, uppsökte
chefsekreteraren, som också vanns för planen, och kommendör
Ouchterlony, vars goda hjärta alltid var villigt att sanktionera planer, som
åsyftade de fattigas och nödlidandes hjälp. Redan den natten beslöts
det sålunda att man skulle söka få till stånd en »slumstation» — så
skulle institutionen kallas — för verksamhet förnämligast bland de i
hamnarna arbetande och med dem likställda.
Några veckor senare vandrade tre uniformsklädda salvationister
Österlånggatan fram. Det var en på den tiden ovanlig syn i den trånga,
krokiga och smutsiga gatan. Gatpojkarna skreko »Frälsningsarmén —
–» allt vad de orkade. Krogkunderna — det fanns gott om krogar
vid Österlånggatan på den tiden — som rusade till dörrarna för att
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
