Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
dör Erik Liljedahl, som år 1899, då dessa händelser inträffade, var
kapten vid Stockholms II:a kår, skildrar begynnelsen sålunda:
»Ifrån Riala i Roslagen hade någon tid förut en ung kvinna kommit
till Stockholm för att lära sömnad. Utom detta lärde hon sig hos en av
kårens kamrater att älska Jesus och återvände till sitt hem som
frälsningssoldat. I samband med ett vårt besök hos denna kamrat anordnades
möten i hennes hemtrakt. Sålunda uppläts för oss ett nytt arbetsfält, där
några år därefter en självständig kår bildades. Början var dock ej så
lovande. De första mötena höllos på en loge i Kråkdal. Redan platsens
namn var egendomligt, ty dels låg gården på en backe och icke i en dal,
och någon särskild älsklingsplats för kråkor tycktes den ej heller vara.
Som sagt, på Kråkdals loge hölls den första söndagens två möten.
Logen var rymlig, och av bräder och bockar voro ’hopsnickrade’ en del
sittplatser. De sistnämnda upptogos dock endast delvis. En stor skara
föredrog att stå utanför ingången. Efter båda mötenas avslutning
skingrades folket åt alla håll med en hast, som påminde om en handfull
utblåst fjäder. Förmodligen trodde man att vi med våld ämnade göra dem
till frälsningssoldater allesammans.
Ännu en ’fältdag’ hölls på logen i Kråkdal. Denna leddes av min
assistent, kadett Evald Malmström. Nu, som vid mitt besök, sprang
folket sin väg, så fort förmötet var slut och de fyra eller fem
strängmusikanterna som åtföljde kadetten visade tecken till att söka få personliga
samtal med mötesdeltagarna. Efter dagens sista möte voro kadetten och
hans följeslagare samlade i vår nyss nämnda kamrats hem — en ytterligt
liten stuga i närheten av Kråkdal. Man satt och språkade efter en enkel
måltid, då det knackade på dörren. Det var en ung flicka, som Gud talat
till under dagens möten men som då ej vågat begära förbön. Nu bad hon
att man skulle bedja med henne, vilket skedde under stor glädje. Om en
stund knackade det återigen på dörren. Det var en andra flicka, som
kom med samma begäran som den första. Efter en stund hördes på nytt
en knackning, och ännu en frälsningssökande öppnade dörren, och så
ännu en gång samma historia. När frälsningssoldaterna sedan mellan
klockan två och tre på natten begåvo sig åstad mot ångbåtsbryggan vid
Östanå, hade de bedit med fyra själar — Frälsningsarméns
förstlingsfrukter i Riala.
Efter en tid var jag åter i Kråkdal för att hålla en serie möten. Vid
slutet av första mötet tycktes en ung mans ankomst dit medföra en viss
oro bland den talrika församlingen. Vid en förfrågan härom fick jag veta
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
