Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XX. Femårsperioden 1903—1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
än starkare spänning mellan major Andersson och kommendören i
landet. Resultatet härav blev förhandlingar inför en speciell
undersökningskommission, som bestod av en engelsman, en schweizare och en
svensk. Kommissionens beslut blev att svaranden skulle »uppfordras att
oförtövat inkomma med ursäkt i passande ordalag» för sina
förlöpningar mot kommendören. Då godkänd ursäkt ej avgavs, suspenderades
major Andersson den 16 december 1904 och erhöll den 4 januari 1905
sitt avsked.
Nu gingo reformrörelsens ledare och åtskilliga deras vänner till öppen
strid för sina idéer och intressen i tidningspressen och på annat sätt.
Detta var ju i och för sig ett allvarligt brott mot Frälsningsarméns
bestämmelser. Därtill kom att både i pressen och den muntliga agitationen
vissa förhållanden och omständigheter kommo att framställas i falsk
dager och ovärdig form, vilket var i hög grad ägnat att draga vanära
över Guds namn och skada Arméns intressen. Detta ledde till att den
kvarstående av reformrörelsens båda förgrundsfigurer, brigadör Kaleb
Swenson, nödgades lämna sin ställning, emedan han »öppet och
oförtäckt talat emot Frälsningsarmén och dess ledare och handlat i strid
med dess principer och reglementen». Hans avsked expedierades den 23
februari 1905. Redan några få dagar därefter skedde den första
utbrytningen. Den 8 mars beslöt nämligen majoriteten av Sundsvalls kår att
skilja sig från Frälsningsarmén och bilda en fristående kår. Dala-Järna
kår hade redan tidigare tagit ett halvt steg i samma riktning, i det den
kallat f. d. major P. Andersson till ledare. Den 9 mars beslöto flertalet
av soldaterna i denna kår att bilda fristående kår efter mönstret av vad
som skett i Sundsvall. Dagen därefter höllo »reformvännerna» möte med
intresserade i Stockholm, där det också beslöts att bilda en kår efter
sundsvallsmönstret. Denna kårbildning föranledde dock ingen
sprängning av någon armékår i huvudstaden, endast enstaka soldater i olika
kårer slöto sig till densamma. Sedermera höllos »upplysningsmöten»
runt landet, och »fria frälsningsarmékårer» bildades de närmaste
veckorna också i Söderhamn, Långrör, Matfors, Uppsala, Falun och
Grängesberg, där fler eller färre salvationister slöto sig till den nya rörelsen.
Nu var i själva verket Svenska Frälsningsarmén startad, men dess
officiella bildande skedde först vid en konstituerande kongress i
Stockholm den 22—26 juni 1905.
Utbrytningarna, förlusterna av större grupper eller enstaka soldater,
voro ju från Frälsningsarméns synpunkt synnerligen beklagansvärda och
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
