Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XX. Femårsperioden 1903—1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F eniårsperioden 1903—1907
hade sedan år 1901 i korrespondens med stabschefen, vårt lands
kommendör och ledande stabsofficerare, upprepade gånger gjort
anmärkningar på verkliga eller förmenta missförhållanden inom
Frälsningsarmén i Sverge. Breven vände sig ofta mot Arméns internationalism och
styrelseform. Tonen i breven var alltid skarp, oftast bitter och mycket
arrogant, vilket verkade irriterande och utmanande. Generalen, som
högt uppskattade denne intelligente och originelle officer, var bedrövad
över detta men hoppades att en förändring till det bättre skulle kunna
ske. Han skriver i maj 1902 till kommendören i vårt land: »–-
skulle jag djupt, ja, mycket djupt beklaga vad det vara månde, som
skulle nödvändiggöra hans skilsmässa från Armén.–-Säg honom
att jag tror icke att det förefinnes den ringaste nödvändighet att detta
skulle ske.» Generalens hopp gick dock om intet, i det major Andersson
fortsatte sina angrepp mot Arméns ledare. Detta ledde till att han blev
ställd inför krigsrätt. Krigsrättens medlemmar fingo sig förelagda en del
brev med många fräna uttryck och åtskilliga grava anklagelser men kom
till det resultatet, att svaranden icke kunde förklaras skyldig enligt
åberopade paragraf i Frälsningsarméns reglemente för stabsofficerare och
tillställde honom endast en skrivelse, i vilken det förklarades att mycket
i breven var klandervärt och respektvidrigt och som uttalade rättens
förhoppning att svaranden »skall för framtiden bättre iakttaga vad som är
ägnat att befrämja ett harmoniskt utförande av ömsesidiga plikter».
Internationelle sekreteraren uttryckte också i ett brev till major
Andersson sitt hopp att »de två senaste årens händelser skulle vara glömda och
allt bli väl för framtiden». Detta skedde dock icke. Och kraven på
vittgående reformer, vilka skulle revolutionerat Frälsningsarméns
världsvida verksamhet, vidhöllos av »reformvännerna», trots stabschefens
kategoriska påstående om generalens ställning till de föreslagna
ändringarna: »Han ville det icke, om han kunde; han kunde det icke, om han
ville.»
Så komplicerades saken ytterligare genom en annan affär. En
stabsofficer erhöll på grund av vissa penningtransaktioner order bort från
den post han innehade. Han erbjöds annat förordnande men ansåg sig
icke kunna acceptera detta och kom så att lämna Frälsningsarmén. Det
ansågs emellertid bland »reformvännerna» att denne stabsofficers
förbindelser med dem skulle ha varit avgörande vid bedömandet av hans
skuld och orsakat att dörren till fortsatt verksamhet i Armén för honom
blev stängd. Detta kastade nytt bränsle på oppositionselden och vållade
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
