Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXVI. Femårsperioden 1918—1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXVI
Femårsperioden 1918—1922
Denna period, de svåra krigs- och krisåren strax före och närmast
efter fredsslutet, erbjöd givetvis särskilda och stora svårigheter
för vårt arbete och icke minst dess rent religiösa del. Krigets
direkta inverkan åstadkom hos många människor tvivel på
kristendomens makt och förhärdande av känslolivet. Det allmänna moraliska
förfallet under kristidslagarnas och gulascheriets tidsperiod utgjorde kanske
ett ännu större hinder för själars frälsning och vår andliga verksamhet.
Och likväl voro åren 1918—1922 utomordentligt framgångsrika för
Frälsningsarmén i Sverge, ja, under denna tid nåddes kulmen hittills i
dess verksamhet, så långt densamma kan bedömas statistiskt. Antalet
närvarande i mötena, som år 1911 var omkring 7,200,000, steg 1918 till
9,700,000 och 1920, då höjdpunkten nåddes, till omkring 12,500,000.
Många själar blevo också frälsta under de fem åren både i
vinter-fälttågens speciella kampanjer och under övriga tider av åren.
Orsaken till denna härliga framgång berodde naturligtvis på Guds
välsignelse över vårt arbete, men det fanns även yttre förhållanden, som
medverkade till väckelsen, främst då den fruktansvärda
influensaepidemien, som skördade så många offer, uppskakade landets hela
befolkning och gjorde frågorna om död och dom, om himmel och helvete
allvarliga och aktuella.
I slutet av januari 1918 avskildes tio officerare för tjänst i Ryssland.
Senare på året reste ytterligare ett par svenska officerare till detta land.
De blevo dock icke gamla där. Den bolschevikiska regimen visade snart
nog sina religionsfientliga avsikter och trakasserade på allt sätt
Frälsningsarméns verksamhet. Den 11 november 1918 stängdes högkvarteret i
Petrograd av »avdelningen för bekämpandet av kontrarevolution» (!),
och därefter fingo svenska och andra icke ryska officerare order från
vårt internationella högkvarter att resa hem. Överste Karl Larsson, som
fört befälet över pionjärerna och de snabbt växande ryska
salvationist-trupperna, lämnade med sin familj Petrograd vid jultiden och därmed
hade alla svenska officerare lämnat Ryssland. En av dem fick dock sin
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
