Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrunds figurer
fullbordat ett arbete, försvann han som en skugga. Man såg det vackra,
storartade verket, som hans händer utfört, men icke mästaren. När man
ville tacka, då var han borta, och då man begärde att få räkning på hans
utlägg, då kunde man få sig tillsänd en bukett rosor med ett visitkort,
på vilket han skrivit: »Tack att jag fick hjälpa till!»
Skattmästare Philipson gick genom en stilla död in i sin Herres glädje
den 28 mars 1932.
Sekreterare Fredrik Janson i Södertälje var en av sin stads mest
kända personer. Det fanns icke en vuxen södertäljebo, som inte kände
O. F. Janson — grundläggaren och frälsningssoldaten. De hade sett
honom på stadens gator eller i någon grund i spetsen för sina arbetare,
respekterad och avhållen. Eller de hade sett honom på Frälsningsarmén
med nit och hänförelse sköta den stora trumman och hört honom vittna,
originellt och ärligt, om forna tiders usla syndaliv samt frälsning
genom blodet. De gamle nickade då god mening och viskade: »Ja, om
någon är frälst, så är det Janson. Vi minnas vem han var, och vi veta vad
han är.»
Janson föddes i Salem, en mil från Södertälje, år 1855. Hans
föräldrar voro ett redbart bondfolk. Emellertid dog fadern, då Fredrik icke
var mer än sju år. Åtta år senare dog modern. Hemmet upplöstes,
Fredrik och hans bröder måste ut för att på egen hand förtjäna sitt
uppehälle. Janson fick anställning som stenarbetare, först i hemsocknen,
sedermera i Södertälje.
»Först jag kom ut i livet, var jag mycket rädd för dåliga sällskaper
och för krogen. Det var först vid beväringsexercisen jag kom i dåligt
sällskap och började supa. Jag förtjänade duktiga pengar, och en stor
del av dem gick till krögaren. Hade jag inte kontanter, så saknade jag
inte kredit, och därför blev krogen min ständiga vistelseort på lediga
stunder, tills jag raglande sökte mig hem. Ofta nog slutade dock mina
bemödanden så, att jag blev liggande i en backe, rännsten eller i en —
sophög!»
Skicklig arbetare och duktig arbetsledare hade Janson snärt på
entreprenad fått utföra en hel del arbeten för stadens räkning. Slutligen blevo
dock dessa arbeten tagna från honom för hans dryckenskaps skull. Då
började Janson förstå att det var riktigt på det sluttande planet med
honom. Han sökte sig till kristet sällskap och höll sig nykter några
månader men föll på nytt. Janson berättar själv därom:
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
