Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
»En av de största orsakerna till mitt fall var att jag såg sådana, som
bekände sig vara kristna, dricka öl, ja, t. o. m. starkare saker. När jag
ännu var en drinkare, blev jag så uppbragt, då jag såg en sådan där
kristen ’värma sig’ med ett glas punsch inne på krogen, att jag höll på
att slå till honom. Nu blev det mitt fall. Och den sista villan blev värre
än den första. Med nöd fick jag — den forne mästaren — plats hos
mina bröder som arbetare. Alla kände mig som en usling, för vilken
ingen hjälp fanns.»
Så kom påskaftonen 1890. Janson raglade omkring på Stora torget i
Södertälje, drucken som vanligt. En frälsningssoldat, klädd i full
uniform, får syn på honom, går fram, lägger sin hand på hans skuldra och
säger:
»Hur länge skall du fortsätta ditt usla liv?»
Orden grepo tag om Jansons hjärta. »Bäst att börja ett nytt liv genast»,
tänkte han, och så gick han upp till kårens expedition för att bedja om
förböner. Men löjtnanten, som var ensam hemma, trodde inte att det var
allvar.
»Gå hem och sov ruset av er!» sade hon och ville mota ut honom.
»Kom tillbaka till mötet, så skola vi bedja med er!»
»Nej», svarade Janson, »jag går inte ur fläcken, förrän ni bett med
mig.»
Och därvid blev det. Löjtnanten måste bedja med honom.
Detta hände vid halv fem-tiden på eftermiddagen. Sedan gick Janson
hela aftonen utanför lokalen och väntade på att dörrarna skulle öppnas
till mötet, och i det mötet fanns ingen mera uppmärksam åhörare än han.
För att visa alla att han fattat beslut att bli en ny människa gick han
under soldaternas jubel och mötesbesökarnas förvåning vid eftermötets
början fram och böjde sig vid botbänken.
»Efter mötets slut gide jag hem och sade till min hustru: ’Nu skall
du aldrig behöva se mig ute i synden mer.’»
Alltnog — Janson blev härligt frälst, och därmed återvände
förtroendet för honom som arbetsledare.
»Strax efter det jag blivit frälst gick jag litet tvekande till direktören
vid jutefabriken och frågade om ett större arbete för fabrikens räkning:
’Ja, det har jag tänkt att Janson skulle få utföra, ty Janson har ju blivit
en annan människa’, ljöd direktörens svar.»
Emellertid dröjde det ganska länge, innan Janson blev invigd till
soldat.
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
