Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrunds figurer
»Jag måste påminna gång på gång, men de ville väl pröva mig, och
det var ju inte underligt, då man betänker vem jag varit.»
Söndagen före midsommar invigdes han till soldat av dåvarande
kapten Liljegren. Sedan dess stod Janson trogen på sin post. Första tiden
hade han oftast plats vid dörren, och där vankades icke sällan hugg och
slag. Han glömde icke den grop, ur vilken han blivit uppdragen, och
skattade sig lycklig att på varje sätt få tjäna Herren. Därför lönade också
Gud honom, så att han välburgen och allmänt aktad kunde framleva en
ljus och välsignad ålderdom, till dess han den 5 april 1927 fick hembud.
Skattmästare Karl Petterson i Avesta kår föddes i Sala år 1855. Tidigt
miste han sin fader, men modern var ändå angelägen om att giva honom
en så god uppfostran som möjligt. Hon var nog inte s. k. läsare men
gjorde ändå sitt bästa att få sin gosse till en god och hederlig människa.
Efter att ha genomgått tre klasser i läroverket sattes han i urmakerilära.
Då mästaren senare flyttade till Uppsala, följde lärjungen med.
Redan som lärgosse fick han smak för starka drycker. »Jag minnes
ännu så väl», berättar han, »hur jag en julmorgon för första gången var
mycket rörd av rusdrycker och hur jag kom i slagsmål med en
slaktar-pojke.» Efter det han avancerat till gesäll fick han större frihet än förut
att dricka och »leva om». Och det dröjde ej länge, förrän Petterson för
första gången hamnade hos polisen och ådömdes böter.
Nu beslöt han sig för att bli nykter, vilket beslut stod fast några dagar.
Därpå följde en tid av resor till fots på landsvägarna, med arbete än här,
än där, och härunder var han ömsom dryckeshjälte, ömsom absolutist.
»Jag minns så väl», förtäljer han, »hur jag hade varit nykter några
månader, skaffat mig en elegant kostym, storm m. m. På en begravning,
som jag bevistade, råkade jag antagligen förkyla mig något och kände
mig illamående. Ett enda litet glas skulle säkert göra mig gott,
resonerade jag. Men nu var det färdigt igen. Jag måste till krogen och få mer.»
Slutet på rusglädjen blev den icke ovanliga — slagsmål, varefter den
fina »stormen» såg ut som en pannkaka.
Nu var han på utförsbacken igen. Själva det närmast kroppen belägna
plagget såldes för några ören till en sup, innan han på nytt gav sig ut
»på luffen».
Kommen ett stycke i väg påträffade han vid landsvägskanten en
sötare med sin »fästekvinna» och en brännvinskagge. Här gjorde han ett
uppehåll i resan, tills kaggen var tom.
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
