Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrundsfigurer
gestalt och kroppskrafter och saktmodig till sitt sinne, och mot den
klippan bröts alltid bråkmakarnas vilja till storm och uppträden.
Emellertid menade Petter Olsson att Frälsningsarmén borde ha egen
lokal och uppförde på eget initiativ en sådan, som sedan övertogs av
högkvarteret. Som bevis för hans enfaldiga men starka tro på Gud kan
anföras följande episod — en av många liknande — från byggandet av
lokalen. En dag, då han kom till bygget, mötte han byggmästaren, som
var bekymrad.
»Hur skall det nu gå, min käre Petter Olsson, det är ju tio grader
kallt?»
»Varför det?»
»Jo, det är ju för kallt att mura.»
»Nå, säg bara till, när ni behöver mildväder.»
»Säg till? Vad menar Petter Olsson?»
»Jo, jag menar att jag skall tala med Gud i himmelen om saken, och
han skall nog ställa om att ni få det väder som ni behöva.»
Det blev omslag i väderleken, och murningen behövde icke uppskjutas.
Olsson hade också en märkvärdig känsla för kommande händelser, en
riktig siarförmåga. En morgon, innan han gick till arbetet på fabriken,
där han nu var anställd, fick han en förnimmelse av att en olycka skulle
inträffa under dagen. Kommen till arbetsplatsen berättade han detta för
arbetarna och varnade dem. Under dagen, då man skulle hissa upp en
cistern i ett torn, brast en av taljorna, och den tunga pjäsen störtade ned,
i fallet krossande en mur. Men tack vare Petter Olssons varning kom
ingen arbetare till skada.
Ännu en historia, som ger en god inblick i hans karaktär. I slutet av
1880-talet stod den fabrik, för vars yttre arbeten Petter Olsson var
förman, inför den till synes ofrånkomliga situationen att nödgas upphöra
med driften, vilket skulle ha gjort 600 arbetare sysslolösa. En deputation
sändes att i Stockholm uppvakta regeringen och länets riksdagsmän.
De-putationen lyckades övertala Petter Olsson att följa med som dess
talesman, vilket han lovade. Inför finansministern, som tidigare inför
stats-och civilministern, samt inför riksdagsmännen utvecklade han saken och
framhöll att han icke talade för egen räkning, då han hade sin ekonomi
»på det torra», men för de svältande arbetarna. »Själv tror jag på Gud i
himmelen och bockar mig inte för någon människa», slutade han och såg
ministern frimodigt i ögonen — att vittna om Gud var honom naturligt
i alla situationer.
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
