Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
»Ja, tror på Gud, det gör jag också, så då äro vi bröder», svarade
ministern, som var en varm kristen, och därmed gick han djupt rörd emot
Petter Olsson och slöt honom i sina armar. Deputationen lyckades med
sin uppgift, och fabriken kom i gång.
Den 27 februari 1913 hemförlovades fanjunkare Petter Olsson, och
med honom förlorade Frälsningsarmén här nere en förgrundsfigur, som
var både ett original och en troshjälte av stora mått.
Fanjunkare Selma Olsson, Stockholm I, torde vara en av våra mest
kända kvinnliga underofficerare. Selma Olsson mottog redan såsom en
liten söndagsskolflicka sina första andliga intryck. En gammal vän till
familjen, en hängiven kristen, tog henne med till söndagsskolan, ooh där
lärde hon känna Jesus såsom sin bäste vän. Under konfirmationstiden,
då den unga flickan mottog undervisning av den nitiske gudsmannen
pastor Beskow, fördjupades dessa intryck, och hennes behov av en
Frälsare blev allt större. Hon brukade besöka olika gudstjänstlokaler för att
höra Guds ord men fann ej den vila och ro till själen som hon sökte.
Den moderliga vän som först förde henne till söndagsskolan blev nu
redskapet i Herrens hand. Hon hade varit baptist och som sådan haft
att utstå många svårigheter, men när Armén kom till Sverge, kände hon
att det var där hon hörde hemma. Först tillhörde hon Uppsala kår men
flyttade senare till Stockholm, där hon även var soldat. En dag sade hon
till Selma Olsson: »Nu skall du gå med mig till Frälsningsarmén och
bliva frälst.» Det var på nyåret 1886. Första kåren höll då till i
Florakyrkan. De personliga samtalen i eftermötena hjälpte henne och bragte
henne till ett slutligt avgörande. Söndagen den 14 februari samma år i
ett möte, lett av dåvarande kapten Hellberg, lämnade hon sig åt Gud.
Fanjunkaren minns ännu den bibeltext kaptenen läste och som då på
ett särskilt sätt talade till henne: »Om den rättfärdige med nöd bliver
frälst, huru går det då den ogudaktige?» En kort tid därefter blev hon
soldat och började så genast kämpa för Gud.
Om sitt liv och sin tjänst i Frälsningsarmén sedan dess berättar
fanjunkaren: »Den första tiden rädde ju en ofantlig hänförelse bland
frälsningssoldaterna. Gud gick fram med makt på 1880—1890-talet. Guds
Ande var på ett särskilt sätt på färde, och Frälsningsarmén hade väckt
upp folket, väckt upp de troende. Våra soldatmöten i källaren på
Lut-ternsgatan blevo mig till rik välsignelse; vi voro där som en enda stor
syskonskara. Jag minnes också särskilt helgelsemötena. Då Guds Ande
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
