Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932
- XXXII. Troféer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Troféer och original
på plattformen eller vittna, men hon kom då och då till mötena och
satte sig då på första bänken för att, som hon sade, njuta av åsynen av
soldaterna på plattformen.
*
Jönköpings kår har och har haft många troféer och original.
»Frihetskören» är en sammanslutning av sådana. De flesta av dess medlemmar
äro f. d. drinkare, som under de senaste tjugu åren och särskilt under
första åren av nittonhundratalets andra decennium blevo vunna för Gud.
En av kårens mest kända troféer var sergeant F. W. Lindberg. Han
tillhörde en känd tattarsläkt och såg dagens ljus i en liten stuga i skogen
ett stycke utanför Nässjö en aprildag 1849. Vid 20 års ålder gifte han
sig men förlorade redan efter tre år sin hustru. Därpå förenades hans
öden med hennes, som ända till hans livs slut delade både de mörka och
ljusa dagarna med honom.
På marknaderna runt om i Småland, dem han besökte för att handla
med hästar och dylikt, måste hans hustru följa honom. När så kvällen
kom, var det hon som tog tömmarna och såg till att de kommo hem,
medan mannen redlös fick följa skjutsen. Det sällskap som han vid
dessa tillfällen sökte var naturligtvis ej heller det bästa. De äldre
polismännen i Jönköping minnas många tillfällen, då de fingo gå och vakta
honom och hans gelikar på vedtorget, när ruset omtöcknat deras hjärnor
och kniven satt löst i slidan. Till hemmet hämtades ofta ämbar av öl,
som dracks, till dess Lindberg och hans kumpaner voro fullständigt
redlösa.
Omsider slog Lindberg sig ned i närheten av Gränna. En dag kom han
hem och såg litet märkvärdig ut, något som föranledde hans hustru att
fråga: »Varför är du så pöken?» Som svar berättade han att han varit
på Armén i Gränna, men då han omtalade vad som där sagts, passade
hustrun på att alltsomoftast inflicka ett: »Ja, ta åt dig det bara!» Litet
försagd genmälde han: »Ja, dä kan du göra mä!»
En dag på senvintern 1896 kom han in i armélokalen i Jönköping och
hamnade slutligen vid botbänken. Det blev en strid på liv och död.
Aldrig vare sig förr eller senare har något dylikt bevittnats i Jönköping.
Man riktigt kände hur mörkrets makter med all kraft sökte hålla sitt
offer kvar, men äntligen måste de fly, och den syndbelastade själen
fick ro.
Klockan sex på morgonen dagen därpå knackade någon på
officerarnas bostad. Det var Lindberg. Han hade under natten påmints om en
30
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0515.html
