Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXIII. Frälsningsarmén förr och nu och särskilt dess förhållande till allmänheten, pressen, myndigheterna och de kristna samfunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXXIII
Frälsningsarmén förr och nu och särskilt dess
förhållande till allmänheten, pressen,
myndigheterna och de kristna samfunden
Att Frälsningsarmén vid sitt framträdande i vårt land skulle väcka
icke endast förvåning utan också förargelse är lätt att förstå.
Hela dess uppträdande och tillvägagångssätt var ju så
fullständigt olikt vad vårt stillsamma och då i religiösa ting i stort sett
konservativa folk var vant vid. Många togo också svårt anstöt. Det fanns t. o. m.
någon — förre bryggaren Anders Berggren, av folkhumorn döpt till
Domedagsprofeten — som hos Stockholms rådhusrätt yrkade »att som
ogifta Hanna Ouchterlony och Annie Hartelius vid sammankomster här
i staden med en församling, som kallade sig Frälsningsarmén,
förkunnade och utspridde falsk lära, vilken stode i strid med den rena
evangeliska läran, Hanna Ouchterlony och Annie Hartelius måtte varda
förbjudna att uppträda med sin falska lära vid vite av etthundrafemtio
kronor för varje gång förbudet överträdes». Rådhusrätten ansåg »att
framställda påstående avsåge ett ämne, varmed icke lagligen tillkomme
Rådhusrätten att taga befattning» och avslog framställningen. Den för »den
rena evangeliska läran» kämpande bryggaren överklagade utslaget hos
hovrätten men vann icke heller där gehör för sin framställning.
Ofta nog togo sig de breda lagrens reaktion mot den nya religiösa
rörelsen uttryck i svårartade uppträden. Det är dock fullständigt oriktigt
att förutsätta att dessa uppträden alltid byggde på en övervägd fientlig
inställning till Frälsningsarmén och dess verksamhetsmetoder. Oftast
uppstodo nog bråken, då till mötena av nyfikenhet eller av en instinktiv
känsla att Frälsningsarmén var till för deras skull kommo skaror av
folk från gator och krogar, som icke hade någon som helst vana att sköta
sig vid religiösa sammankomster och av vilka också somliga voro
onyktra. Men även de notoriska fridstörarna handlade väl sällan av
fientlighet till Armén — ibland var det deras otyglade sinnelag, som
tvang dem till oro, ibland deras inneboende skämtlynne, som måste få
utlopp. Många av fridstörarna sågo i frälsningsofficerarna och
-soldaterna sin bästa vänner och skulle ha sörjt djupt, om de fått riktigt klart
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
