Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXIII. Frälsningsarmén förr och nu och särskilt dess förhållande till allmänheten, pressen, myndigheterna och de kristna samfunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén förr och nu
ningsarmén och bildandet av Svenska Frälsningsarmén intresserade
naturligtvis i hög grad pressen, som — förklarligt nog —- hyste delade
meningar om schismen.
År 1907 blåste det upp en ny liten kastby mot Armén inom en stor
del av pressen. Orsaken därtill var ett missförstånd angående
Frälsningsarméns emigrationsverksamhet.
General William Booths sista besök i Sverge — det var vid
kongressen år 1911 — blev mycket vänligt omskrivet i tidningarna, av vilka
flera gjorde intressanta uttalanden om den gamles livsverk.
Och när general William Booth i augusti 1912 »lade ned sitt svärd»,
var det knappast någon svensk tidning, som icke ägnade honom en
aktningsfull och erkännsam minnesruna. En av de mest intressanta fanns
på ledarplats i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ur vilken vi
återgiva ett brottstycke:
»Förhånade, utskrattade, smädade drogo de underliga människorna
genom de mörkaste kvarterens gator. Med trummor och spel och högljudd
sång lockade de nyfikenheten hos de mest förfallna, dem hos vilka
själslivet förefaller så slocknat att de icke lystra till någonting. Trumman
var så stark att den gick genom döva öron. Och långt, långt innan
Frälsningsarmén ännu på något håll bland denna världens lycklige
uppfattades som annat än ett gyckel och en galenskap, hade den samlat en skara
hängivna. Människor som varit i samhällets djupaste dy och som räddats
upp ur dyn.
Sakta men säkert marscherade den lilla Armén fram genom hånet.
Mycket motstånd hade den att kämpa med icke blott från de tanklösa,
utan även från dem som tänkte. Det var icke så lätt för den utomstående
att genom bullret, extasen, hela teaterapparaten se in till det som var
sakens kärna: räddningsarbetet. Även de som nog sågo att ett gott arbete
i vissa fall åstadkoms ryggade tillbaka för de våldsamma laterna, de
grova formerna, den hysteriska stämningen på väckelsemötena. Men här
var en man, som trängde djupare i den undre världen än kanske någon
i modern tid, en man, som räddade, där ingen trodde att någon hjälp
kunde finnas, en man, som byggde upp där man trodde att allt var
nedbrutet.
Ty det var en man, som gjorde verket, en ensam man, som var stark
genom tron på sitt verk. Nu är han död. Den gamle generalen har fått
lägga sitt trötta patriarkhuvud till ro. Han sover lugnt: tusendens
välsignelser äro hans huvudkudde. Och till seger har han fört sin armé.
Den fasta militära organisation som Booth från början gav sin armé
har säkerligen varit förutsättningen för dess framgång. General Booth
var såsom organisatör helt säkert en av de främsta som någonsin fun-
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
