Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1935
glömma soldatmötena, officersmötena, två dagar med Gud-mötena,
cirkuskampanjerna? Aldrig skola vi glömma dem!
Vi tacka eder för att ni delat våra bördor, våra strider och vår kamp! Vad ni
varit personligen, och det sätt, varpå ni har arbetat för vår kära Armés
framgång, har inspirerat oss och skall alltfort egga till fortsatt strid. Vi välsigna Gud
för vad ni varit för oss och glömma eder aldrig! Tusen tack!
Den som nedskrivit dessa rader har haft den stora glädjen och förmånen att
följa kommendören på många av hans resor, och på grund av det arbete som varit
mig anförtrott har jag kommit i nära beröring med kommendören bakom fronten.
Den han var på plattformen var han också på tåget, i bilen, på expeditionen, ;
officerskvarteret. Mannen med det varma hjärtat, med en levande gudsfruktan, med
hopp och ljus tro för allt och alla.
Hjalmar Åkerberg,
fältsekreterare.
Farvälmötet hölls i Auditorium tisdagen den 9 juli, och i detta talade
flera stabsofficerare samt minister Herman Lagercrantz, kyrkoherde
Bertil Mogård, f. d. missionsföreståndare J. Nyrén, överståthållare Thorsten
Nothin och prins Oscar Bernadotte, de namngivna i nu nämnd ordning.
Sist hade fru Rich och kommendören ordet. Stridsropet slutar sitt
referat sålunda:
Under rent av öronbedövande handklappningar, rop och trumvirvlar framträdde
så till sist kommendören, som omedelbart besvarade ovationerna genom att bedja
samtliga närvarande instämma i kören Giv åt Jesus äran! Efter att så ha tackat
sin trogne tolk, adjutant Gösta Blomberg, för dennes goda och väl utförda arbete,
framhöll kommendören att han denna kväll särskilt bestämt sig för att icke
säga något, som han icke verkligen kände. Inga ord, fortsatte han, kunna uttrycka
min tacksamhet till Gud och ej heller vad jag känner med avseende på alla dessa,
med vilka jag samarbetat under de sex senast gångna åren. Alltför mycket vackert
har dock sagts om mig här i kväll. Jag har endast gjort min plikt. Vem skulle inte
arbeta väl omgiven av så mycken kärleksfull samverkan! Vart jag nu kommer att
fara vet jag inte, men jag är trygg och lugn, ty jag vet att jag är i Guds hand.
Utgående från Paulus’ ord i 2 Tim. 4: 7: Jag har kämpat den goda kampen, jag
har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron, höll kommendören härefter sitt
avskedstal, ett tal, som i allvar och gripenhet knappast tidigare haft sitt motstycke.
Han varnade bl. a. för den tröghet som gärna kommer med åren. Hjärtat måste
klappa lika fort, även om benen gå långsammare. Låt oss fortsätta att kämpa den
goda kampen! Låt oss fullborda loppet! Låt oss bevara tron! Helvetet har inte
på långt när uttömt sina resurser och kommer fortfarande att göra allt för att fånga
själarna. Låt oss därför sätta in all vår kraft på att söka rädda så många som
möjligt. Hålla vi ut, skall en dag rättfärdighetens segerkrans ligga till reds för oss.
Sedan han avslutat sitt tal, ledde kommendören hela den stora församlingen i
en brinnande bön, och så sjöngs gemensamt den traditionella farvälsången Gud dig
följe, tills vi möts igen etc., medan tusende vajande händer sträcktes mot de
farvältagande till en sista hälsning.
Kommendör Rich blev efter farvälet utnämnd till »British
Commissio-ner», d. v. s. till ledare för Frälsningsarmén i Storbritannien och i Irland,
en av Arméns viktigaste poster.
Omedelbart efter kommendör Richs farväl blev det meddelat att
generalen till ledare i Sverige utnämnt kommendör Larsson, då chef för Fräls-
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
