Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
ningsarméns stridskrafter i Norge. Stridsropet för den 17 augusti
innehöll följande välkomsthälsning:
Kära kommendör och fru Larsson!
Vi ha med glädje mottagit stabschefens meddelande att generalen utsett eder
till kommendör och fru Richs efterträdare som ledare för Frälsningsarméns
stridskrafter i Sverige.
Det dröjer visserligen ännu några dagar, innan ni sätta edra fötter på svensk
jord, men jag vill allaredan nu, innan detta sker, genom dessa rader tillropa eder
ett varmt välkommen ur svenska hjärtans djup.
Jag är icke ensam om detta utrop. Nej, här är en mångtusenstämmig kör, som
med styrka deltager i detta välkomstrop, som, om icke Kölen återkastar ekot,
säkert skulle höras ända fram till Oslo. Ja, kanske det når ända fram över
fjällryggen.
Kommendör och fru Larsson! Ni komma ej som främlingar. Ni äro två av de
våra. Vi känna eder sedan många år. Här började ni striden. Här växte ni upp
med Armén. Eder varma gudsfruktan, eder nitälskan för Herrens sak, edert
uppoffrande, osjälviska arbete, edra rätlinjiga karaktärer och eder tvättäkta
salva-tionism ha satt djupa spår i vårt medvetande.
Vi hälsa eder därför med glad förtröstan såsom Frälsningsarméns ledare i
Sverige. Vi vilja bedja för eder, slå ring omkring eder, lyssna till edra budskap,
edra förmaningar och varningar samt följa edra order. Än en gång: Välkomna!
Gud välsigne Eder och Eder ingång!
Eder tillgivne
G. Blomberg,
chefsekreterare.
Och i Stridsropet för den 7 september svarade kommendör och fru
Larsson :
Kära kamrater och vänner!
Överväldigade av alla välkomsthälsningar och lyckönskningar vi fått mottaga med
anledning av det förtroende generalen visat oss genom att förordna oss till ledare
av Frälsningsarméns vittomfattande arbete i Sverige sakna vi ord för att ge
uttryck för våra känslor. Våra företrädare, kommendör och fru Rich, ha älskvärt
givit oss en bättre rekommendation än vi förtjäna. Chefsekreteraren, överste
Blomberg, som vi tyvärr knappast få mer än hälsa på,-förrän vi måste bjuda honom
farväl, har å egna och allas vägnar uttalat ett varmt välkommen. Från alla delar
av Sverige ha vi per telegraf och brev välkomnats av salvationister, både äldre
yngre. Icke minst ha tidningarna intresserat sig för oss. För allt detta uttala vi
vårt varmaste tack.
Det är nu nästan ett kvarts sekel, sedan vi lämnade Sverige. Arbetet i andra delar
av världen har berett oss stor glädje, skänkt oss många erfarenheter och givit oss
många kära kamrater och vänner. Vi ha i sanning funnit att den som för Herrens
skull ger upp något får hundrafalt igen.
Då vi nu återbördas till hemlandet, förstå vi att i många avseenden det icke
är samma Sverige vi möta, som det vi lämnade. En ny generation har vuxit
upp, uppfattningen om Frälsningsarméns arbete har ytterligare stadgats,
förväntningarna på vår organisation äro större, under det att de krafter, mot vilka vi ha
att upptaga kampen, ingalunda försvagats. Allt detta och mycket annat gör att vi
till fullo uppskatta icke endast den heder som ligger i vårt förordnande utan också
förstå det överväldigande arbete och ansvar som vår ställning kommer att medföra.
Om vi icke hade så många löften om kamraters lojala samarbete, skulle vi
förskräckas för uppdraget. Men nu vilja vi i Herrens namn göra ett ärligt försök.
Låt oss dock ej hoppas för mycket av mänskliga ledare. Vi måste gå högre,
om vi vilja ha fatt i den rätta ledningen. Det är endast om vi ställa oss till den
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
