Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
divisionssekreterare och assisterande nationell ungdomssekreterare. Efter
att ha innehaft förordnanden som divisionschef i fem divisioner
utnämndes han år 1932 till kandidatsekreterare, vilken post han beklädde till
den 1 januari 1937, då han frånträdde aktiv tjänst med pension.
Överstelöjtnant Johanssons liv och arbete var präglat av en allvarlig
och gedigen gudsfruktan och en varm nitälskan för Guds rikes
främjande. I sina kandidatpapper fyrtiosju år tidigare skrev han bland annat
följande: »Sedan jag fått mina synders förlåtelse och mottagit Guds frid,
har det varit mitt begär att leva till Guds behag, och jag har erfarit att
Gud håller att lita på och att han är villig att hjälpa dem som förtrösta
på honom.» Ja, han var en Guds kämpe, som oberoende av tidens många
växlingar stod fast och trogen på sin post med det beslutet att göra sin
Herrens vilja. Många voro de som vid hans frånfälle mindes honom
och tackade Gud för en trogen gudskämpes segrande liv.
Årskongressen hölls i Stockholm den 1—6 juli. Programmet var
ungefär detsamma som år 1937, men fick en prägel av glans och
storslagenhet därav att general Evangeline Booth stod som ledare. Större
folkskaror än vid någon föregående kongress bevistade mötena — Alvikshallen
räckte icke till för välkomstmötet. Lägret på Lidingö, där söndagsmötena
höllos, var sprängfyllt, på Borgargården i Stadshuset samlades så mycket
folk, att trängseln verkade farlig, och på Skansen, där vi för första
gången höllo musikfesten på Solliden, hade samlats enorma skaror av folk —•
tidningarna sade 25.000, Skansen-myndigheterna 30.000. Det var i alla
fall det största möte Frälsningsarmén någonsin haft i Sverige. Icke
mindre än 350 män och kvinnor sökte frälsning eller andlig förnyelse i
mötena.
Engelska Stridsropets representant skrev efter Skansen-festen:
Att döma av programmet så är kongressen nu avslutad, men för min del kommer
den aldrig att ta slut. Minnena av de ivriga människorna, musiken och
kamratskapet, sådant som det allt framstod för en engelsman, som för första gången
besökte Stockholm, samt den nya kännedomen om och förståelsen av Armén
i Sverige tillika med en ökad beundran för densamma komma att förbliva.
Svenskarnas kärlek till möten var en överraskning. På torsdagskvällen, då
hundraden samlats vid Centrafetationens ingång för att hälsa generalen, var
Templet till trängsel fyllt vid ett kongresspreludium. När jag tittade in på sjätte
kåren framemot slutet av ett möte av samma slag, höll kårchefen på att annonsera
för den stora publiken att nästa möte skulle börja klockan halv elva på kvällen,
och klockan elva fann jag en ny åhörarskara bänkad i lokalen och Dala-sångarna
i sina färgrika nationaldräkter i färd med att bjuda på ett fint program. Folket
såg ut som om de vore villiga att stanna kvar hela natten — och detta trots att
mötena kvällen därpå och flera andra följande kvällar skulle bli både långa och
sena. Likadant var det på söndagen, då de tre stora folksamlingarna i Lidingö
syntes en engelsk besökare som en uppenbarelse och likväl sedan följdes av
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
