Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
tal hölls bl. a. också av stadsfullmäktiges ordförande, bankir John
Fristedt.
Sommarverksamheten vid barnkolonier, hem för gamla, för unga
mödrar och deras barn samt Stockholms hjälptruppers sommararbete
utökades ytterligare. För årets sommarbarn anordnade hjälptrupperna
en stor och stilig fest i Eriksdalshallen söndagen den 12 oktober.
Under flera år har Stockholms-Tidningen i samband med sitt
Luciafirande bjudit ett tusental fattiga i huvudstaden på middag. Festligheten
har arrangerats av våra slumofficerare och ägt rum i våra lokaler, som
då besökts av Stockholms luciabrud. De senaste åren har
Frälsningsarmén vid luciatågets väg kollekterat för sina stora julbespisningar. Så
skedde med gott resultat också detta år. Julgryteinsamlingen, utdelning
av mat för helgen, beklädnad av fattiga barn och allt annat
filantropiskt arbete i samband med den stora högtiden utfördes i minst samma
omfattning som föregående år.
Hösten 1941 skedde en ny viktig officersförflyttning. Överste Jan
Wahlund, som de senaste åren varit finanssekreterare, pensionerades,
och till hans efterträdare utnämndes dittillsvarande chefsrevisoren,
överstelöjtnant Eskil Bolander, som i sin tur efterträddes av brigadör
Carl Hartman. Till divisionschefer i respektive Uppsala, Skåne och
Jämtlands divisioner beordrades brigadörerna David Eriksson, Rudolf
Lundkvist och Fridolf Ericson.
Frälsningsarmén hedrar sina kämpar, särskilt vid deras färd till
griftero. Även våra enklaste soldater få begravningar som stormän
utanför våra led. Många — och nedskrivaren av detta är en av dem —
anse att »halleluj a-begravningarna» äro de vackraste av alla
sorgehögtider. I dem förekomma icke svart sorgflor och förstämda
trummor — vi dekorera och drapera våra begravningar med vitt och silver,
och vi sjunga och spela i dur vid våra dödas gravar.
Nedanstående är en dagstidnings skildring av begravningen av vår
äldste soldat, den siste kämpen från 1883, hedersfanjunkare C. E. Norén
i Göteborg I:
Farbröderna på bänkarna i Allén fördrevo inte förmiddagen i går med att
sitta och prata. Det var armébegravning på första kåren. Därför hade
alléfarbröderna bytt ut sin språkbänk mot en bänk på Templet för att säga ett sista
farväl till gamle snälle farbror Norén. Och de voro inte ensamma om att ha
styrt sina steg till Södra Allégatan 9. Där funnos unga damer i toalett, karlar i
söndagscheviot men med valkiga nävar om armésångboken. Man såg
söndagsflanören i dubbelvikt vit krage, gummor i schartauansk schalett och unga studiosi.
Alla tillsamman med arméfolket självt, som fyllde plattformen till sista plats.
584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
