Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstundade[1]. Ifrån denna tid började aflöningarne[2], eller så mycket
som kunde åstadkommas, afsändas till Moskwa genom
Kammar-Collegii försorg. Detta var emellertid otillräckligt, och ända till den
20 Maj 1713 hade en ganska ringa summa inkommit för de ständiga
Regementena. De värfvade, äfvensom de, hvilka skulle åtnjuta
sin aflöning af Stats-Contoret, fingo ännu mindre, ty hvad
Stats-Contoret kunde öfversända, förslog icke mycket bland de många.
Ända till slutet af 1711 hade aflöningarna från Stats-Contoret under
2½ år endast utfallit för 9 månader[3]. Slutligen sågo sig Piper och
Rehnsköld nödsakade att slå tillsammans alla inflytande medel till
en gemensam kassa, och deraf göra utdelning så långt medlen räckte
till[4]. På detta sätt synes man ock sedermera allt framgent hafva
gått till väga.
Piper, som var en mycket rik man, gjorde allt hvad på
honom ankom för att bispringa de mest nödlidande. Tid efter annan
skref[5] han till sin Grefvinna, sin „kära Stina„ på Ängsö, och bad
henne inlösa vexlar. Då Konungen från Turkiet anländt till Stralsund,
skref han till honom den 14 December 1714 och bad om hjelp
för sina medfångar[6]. Få dagar härefter blef Piper bortförd.
Derom, äfvensom om fångarnas släta tillstånd vid denna tid, skrifver[7]
Rehnsköld till Stats Contoret den 28 December 1714 sålunda:
„Deras ährade skrifvelse, dat. d. 30 sistl. till Kongl. Rådet,
Öfverste-marskalken Piper och mig, är oss för kort sedan vähl
tillhandakommen, jemte en vexel dervid af 3,600 Rubel till fångarnes
underhåll, hvilken man låtit incassera. Sedermera är händt, det icke
allenast Kongl. Rådet, Öfverste-marskalken plötsligen är blefven
bortförd härifrån, utan är ock jag, jemte det öfriga Generalitet,
ansagd, att oss äfven detsamma i dessa dagar lärer vederfahras,
hvarigenom oss betages tillfälle att continuera uti den omsorg vi
härtills efter möjeligaste burit till de arme, usle och förlåtne
fångarnes räddning, som äre kringströdde här i landet. Önskeligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
