Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till jätteverlden; han går nu till sin moders graf, väcker henne
och anropar henne om goda råd, då han skall gå att söka den
honom tilltänkta makan [1]:
»Sjung mig galdrar, du, som goda äro; gif, moder, skydd åt
din son! Å vägar allestäds menar jag mig vandra skola, tyckes
dock för ung till aflingeman». Modern, väckt ur sin grafsömn,
qväder honom lyckosamma galdrar. I nästa sång (Fjölsvinnsmál)
kommer han under namnet Svipdag (den gryende dagen) till den
gård, som eges af Menglad (Fröjabegreppet), den öfver sitt smycke
(bernstenen) stolta mön. Om hennes gård (Gastropner, urskogen)
säger Fjölsvinn: »Gastropner han heter, och honom jag gjort af
Leirbrimers (lerjättens) lemmar (bindverk); så jag honom stöttat,
att han stånda skall för alltid, medan män lefva». Svipdag, den
rätte älskaren, den af nornorna utkorade, får Menglad. Sången, i
sitt slag förträfflig, om än något senare diktad, ger oss en
mästerlig skildring af Germanien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
