Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
27. Han bar henne dryck,
— och den bästa han kände —
att snart i stolen
hon slumrade in.
28. »Nu har jag hämnd fått
för all min harm,
all? — utom i ett,
som ondskan mig värst vållar!»
»Dock väl mig!» — qvad Völund
»nu vinner jag åter
de senor, dem Niduds
kämpar mig stäckte.»
29. Leende Völund
hof sig i luften;
gråtande Bödvild
gick bort från ön
med fruktan för älskarens flykt
och sin faders vrede.
30. Ute står Niduds
sluga maka,
in gick hon och fram
i ändlånga salen;
men å salsgården han
satt sig att hvila:
Ȁr du vaken, Nidud,
Njarernas drott?»
Nidud qvad:
31. »Städse jag vakar
och somnar viljelös,
minst dådför efter
mina söners död;
kallt är mig hufvudet,
kalla dina råd,
ty ville jag nu
med Völund gå i samtal.»
32. »Säg mig det, Völund,
alfers väktare,
hvad vardt af de bålda
björnungar mina?»
Völund qvad:
33. »Först skall du alla
eder mig svärja:
vid skeppets bord
och vid sköldens rand,
vid hästens bringa
och vid svärdets egg,
att qval du ej vållar
Völunds qvinna
eller bruden min
till bane varder; —
om jag en qvinna eger,
af eder känd,
eller har ett barn
inom hallen här.»
34. »Gå du till smedjan,
som sjelf du gjorde,
der finner du bälgen
med blod bestänkt;
ungbjörnarnes hufvud
jag afskar der
och under läskhon
lade deras läggar.
35. »De hvita skålar,
som under håret voro,
med silfver jag omslöt
och sålde åt Nidud;
ädelstenarna
ur ögonhålen
sände jag Niduds
sluga maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
