Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han blifvit förlamad, gjorde sig en flygmaskin, Vilkinasagan säger
en »flygel» eller fjäderhamn, hvarmed han hof sig i luften. Man
har sagt och man har trott, att denna mythiska uppfinning blifvit
öfverflyttad på Völund från den helleniske sagokonstnären
Daidalos. Men det är jemt opp motsatsen, som är sannolikare. Så
säges, att Daidalos kommit till Kreta och gjort bland annat den
namnkunniga labyrinten, hvilken nordboarne sedermera kallat
Völundarhus. När Daidalos af särskild anledning vardt jemte sin son
Ikaros inspärrad i labyrinten, skall han åt sig och sonen hafva
gjort vingar, med hvilkas hjelp de flögo bort. Vi veta också, att
den stackars Ikaros flög för högt upp mot solen, så att vaxet,
hvarmed hans vingar voro fästa, smälte, och han föll ned i hafvet.
Nu är emellertid denna saga först omtalad af Ovidius, och det är
antagligt, att han hört en liknande berättelse hos de nordpontiska
folken eller hos thrakerna. Detta också af följande skäl. Det bör
nemligen vara tydligt, att sagan om flygmaskinen såsom andra
mythsagor har en gifven betydelse af symbolisk art. Men hvarpå
syftar då denna »flygel?» Den syftar dels på blåsbälgen, medelst
hvilken smeden och metallgjutaren vid utöfningen af sin konst
begagnar »vädrets vingar», dels ock på skeppets tackling med segel.
När den konstskapande fantasien och dikten ville på sitt sätt
åskådliggöra detta, tillgrepos de konstgjorda vingarna. Nu är ock
händelsen, att hellenerna tillskrefvo den skythiske Anacharsis, icke
sig sjelfva, uppfinningen af blåsbälgen och skeppsankaret. Vi skola
längre fram meddela en historisk antydning om enahanda härkomst.
Här må i öfrigt den nordiska sagan vara i sin poetiska rätt, när
hon uppsöker Völund redan i de gamla vanernas land. Att qvädet
om Völund i sin historiska tillämpning syftar med hans »flygel»
på segelskeppet, hvarmed han begaf sig bort, det hoppas jag skall
blifva tydligt. Att samma tolkning är gjord i Vilkinasagan, torde
lätt inses af följande. När nemligen Völund gjort sin fjäderhamn
färdig, bad han Egil först profva den, sägande: du skall begynna
flyga mot vinden, sedan flyga både högt och långt, men sätta dig
med vinden. Egil gjorde så; men när han skulle sänka sig ned,
föll han hufvudstupa mot jorden så häftigt, att han icke visste
till sig. Völund frågade hvad han tyckte om inrättningen. Egil
svarade: vore han lika god att sätta sig med som att flyga med,
så vore jag nu i annat land och du hade icke fått honom tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
