Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urgammal stamhjelte, som i viss mån kan sägas förebilda Amlet och
i allt fall innefattar både Fröjsbegreppet och Bragebegreppet; jag
menar Amale, aflingemannen, efter hvilken uppkallades östgöternas
gamla och mycket berömda konungaätt. Om denne stamhjeltes
höga ålder inom mythdiktningen skola vi längre fram erhålla ett
mycket vigtigt vittnesbörd. Hans namn, som öfvergått i Ömlung
och Ömlungaland, Italien, der östgöterna satte sig ned, härledes
af amr (ama) och ala afla, föda. I nära förbindelse med begreppet
Amale, aflingemannen, står också begreppet af Ärilsormen, som det
är af vigt att lära känna för förklaringen af mytherna dels om Lokes
fängslande och dels om hästen Grane, som reds af Sigurd
Fafnersbane, men har anor äldre än så: gåtor dem jag ingenstädes funnit
nöjaktigt förklarade, men som oupphörligt gå igen i de gamles
sagor. Elden bet lika litet på Ärilsormen som gift å Sigurd
Fafnersbane, hvilken ock derföre blifvit kallad Siegfrid der hörnerne,
den hornartade. Ärilsormen är framstäld på begge Gullhornen
från Galehus. Af honom finnes jemväl en mycket märklig bild,
gjord af en stor bentand, den så kallade Benormen från Lindholm,
hvilken tillhör Lunds universitets samlingar.
Sedan vi nu gjort bekantskap med Finnakonungens son Egil
med pilarne eller Örvandel den käcke, sädesodlaren, skola vi
öfvergå till sonen Slagfinn, om hvilken i all korthet kan sägas, att han
betecknar krigaren, som drager i härnad till lands eller till sjös
för att taga byte och lefva af rof. Begge bröderna, Egil och
Slagfinn, betecknas i Hyndlas sång med Brodd, den som bringar brodd
ur jord, och Hörfe, den som förtär skörden. Samma begrepp
uttryckas i Sigurdssångerna genom Erp (Erpr, Ärp, antagligen
beslägtadt med æria plöja) och Eitil (fornnord. átall, atala, åtel, as,
tetricus, dirus). Vi återkomma till dessa två, Erp och Eitil.
Egils och Slagfinns tredje broder är Völund, den mycket
berömde konstnären, metallgjutaren och smeden. Af forntyskarne kallas
han Wielant, Wieland, i Vilkinasagan Velint, och hos angelsaxarne
återfinnes må hända den riktigaste namnformen Velant, Veland och
Velönd (af vél knep, konstgrepp och konstnärlighet, calliditas, fraus
och äfven scientia, samt ant ande). Vi skola här företrädesvis lära
känna denne konstnärsnatur efter den sång, som bär hans namn.
Vilkinasagan har mycket att berätta om hans verk och skiftande
öden. Ur sagorna må här främst framhållas, att Völund, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
