Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att när deras barn och tjänstehjon av slik smitta förmärkas
angripna, dem då genast tillhålla att begagna sig av den anstalt
till deras botande, som nu blivit vidtagen och uppgiven.»
Carlander tycks ha hört till dem, som läste med pennan i
hand d. v. s. skrev sig till minnes, vad han fann värt att
ihågkomma. Han var väl också den förste recensenten i landet av
nyutkommen medicinsk litteratur, särskilt engelsk. Det var
hans egenskap att så gärna vilja dela med sig åt andra, som
därigenom tog sig uttryck. Hans osjälviska väsen förbjöd
honom att behålla sitt vetande för sig själv, om han trodde
sig kunna gagna sina kolleger med detsamma och därigenom i
andra hand människorna.
Han torde börjat med sitt recensentskap redan under sin
göteborgsvistelse och fortsatte träget därmed under hela sin
återstående levnad. En enda recension skall här ur glömskan
framdragas såsom belysande för mannens karaktär. I ett
nummer av tidskriften Läkaren och Naturforskaren lät han
nämligen inflyta ett kort sammandrag efter en föreläsning, hållen av
doktor Rusch vid Pensylvania Universitet; »Om läkarnes
skyldigheter och sättet att förkovra sig i läkekonsten.» Carlander
tillade, att han ansåg denna avhandling så god, att den av
varje ung läkare borde läras utantill. Då denna »utanläxa»
är helt kortfattad och i sin försvenskade dräkt helt säkert fått
den Carlanderska signaturen, må den här återges med
uteslutande av några oväsentligheter.
»— — — undvik besynnerligheter i kläder och uppförande;
var en god kristen; — deltag i fäderneslandets intressen såsom
mera upplyst än andra; hav intet bråttom ej heller prata tok
hos edra sjuka; anse ingen sjukdom för obetydlig; sätt er icke
onödigtvis emot patienternas egna föreskrifter; håll altid
contenance och giv så mycket hopp ni ärligen kan, ty inbillningen
och viljan hava mer inflytande på kroppen än ni veta, det har
Mesmer bevist; lämpa er efter associatio idaearum hos de
sjuke; bliv aldrig stött över vad de säga eller göra; övergiv
aldrig en febersjuk, vi veta ej där, var livet slutar och döden
börjar, tag icke emot var sup som bjudes; — Var så måttelig
i betalning som möjligt — efter tiden, sjukdomen och den
sjukes rang i familjen eller samhället. Ni har även rätt att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
