Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i yngre och kraftigare händer överlämna en befattning och en
arbetsbörda, som han ansåg sig ej längre äga krafter nog att
bestrida. Han flyttade därefter åter till Stockholm. Det var
i huvudstaden han på äldre dagar förvärvade sitt populära
namn »döddoktorn», eller som inskriptionen på den över honom
1848 slagna minnespenningen vackert tolkar det, »arbiter vitae
et mortis creatus », utsedd skiljeman mellan liv och död. Hans
kolleger brukade nämligen konsultera honom i kritiska
sjukdomsfall. Han blev till slut den äldste av kåren. De sista åren
av sin levnad drabbades han av samma tunga öde, som
vederfarits Schulzen, att bliva stenblind.
Den 8 maj 1848 avled denne människovän efter en sällsynt
uppoffrande och osjälvisk livsgärning.
Ej mindre än tre av Carlanders kolleger ha hedrat hans
minne med utförliga biografiska eftermälen, nämligen
göteborgsläkaren Liborius i en ädel runa, ristad i Göteborgs
Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles handlingar, professor
Malmsten i sitt mera utförliga minnestal över Carlander, hållet
1858 i Svenska Läkaresällskapet, och slutligen professor Carl
Santesson i sin känsliga teckning av honom i
Vetenskapsakademien 1877. Jag kan ej underlåta att här återge de strofer
med vilka göteborgsläkaren Liborius avslutade sin nobla
tolkning av Carlanders personlighet. De lödo sålunda:
Mången tidens bölja seglar
Uti evigheten in,
Mången grav sin mun förseglar
Förr’n härnäst sig himlen speglar
I en själ så skön som din.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
