Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänsyn till nymodigheter ej kom i vidare bruk förrän långt
fram på 1700-talet. I de mercurialiske metallsalterna[1] ägde
man en alltjämt knappast överträffad läkedom mot de mycket
spridda luetiska åkommorna eller »frantzoserna». Mercurius
var ock av god verkan i mången annan casus. Som roborans
(stärkande medel) använde man med avgjord förkärlek förr
likasom nu för tiden de martialiska preparaten.[2] Så var t. ex.
järnfilspån, blandat med socker och något anis för smakens
skull, en vanlig ordination för chlorosen eller grönsjukan.
Särskilt var ju den martialiska surbrunnskuren ett flitigt anlitat
medel mot många slags svaghetstillstånd. Det kanske
viktigaste och vanligaste remediet, som den tidens läkare
benyttjade sig av, var venesectionen eller åderlåtningen. Den verkade
märkbart avledande på kongestioner och inflammationer och
lindrade på ett rationellt sätt smärtor och feber.
Venesectionen, som vid vissa sjukdomstillstånd åter kommit till heders,
var ett av de heroiska medlen, som man hyste blint förtroende
till och som just därigenom lockade till överdrifter.
Här skall nu korteligen även beröras kårens ekonomiska
ställning. Det gällde för landet i sin helhet, att såväl stads-
som provinsialläkarnes avlöningsförhållanden voro under all
kritik och kastade sin mörka skugga över deras tillvaro.
Antecknas bör att stadsfysikus i Göteborg tillika beklädde
provinsialmedikussysslan i länet ända till år 1759, då befattningarne
skildes åt.
Salariet eller årslönen vid stadsfysikatet i Göteborg utgjorde
omkring 500 daler s:mt och gav innehavaren en mycket otrygg
existens. En sådan lön svarade på intet sätt mot kostnaderna
för läkarutbildningen och de dryga läroåren, ej heller mot den
skicklighet och erfarenhet, som magistraten förväntade sig i
sina vocationer och än mindre mot den ansvarsfulla och
påkostande befattningen, som ej unnade sin man någon vila natt
eller dag, så länge krafterna stodo honom någorlunda bi.
Under de svåra ofärdsåren på 1690-talet och de första årtiondena
på 1700-talet utbetaltes av stadsfysikuslönen endast halva
beloppet eller 250 daler s:mt, halva beloppet var innestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
