Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordran, som i bästa fall skulle likvideras någon gång i en oviss
framtid. Assessoren Magnus von Bromell krävde icke utan
framgång stadskassan 1728 på en dylik fordran å 1135 daler
s:mt, som utgjorde sammanlagda beloppet å obetalda poster av
årslönerna till hans redan år 1707 avlidne fader, stadsfysikus
Olaus Bromelius. Jämväl de läkare, som succederat denne
hans fader, såväl som många andra av stadens betjänte, hade
på samma sätt innestående fordringar, vilka dock efterhand
blevo återbetalta till rättsinnehavarne, oftast sterbhusen.
Ovannämnde assessor Bromell hade hos Kunglig Majestät
utverkat åläggande för magistraten i Göteborg att utbetala
sterbhusets fordran. Tjugoett år hade då förflutit sedan fadern
avlidit.
Israel Hvasser berättade, att medicine professor Lars
Roberg i Upsala (professor därstädes 1697 till 1738) lär
övertalat åtskilliga studerande att välja den medicinska
studievägen. Det fanns dock sansat folk, som ej utan skäl ansågo
det obefogat av Roberg att locka ynglingarne in på en bana,
som gav så litet bröd i påsen. Det hände därför, att den
mycket ansedde provinsialläkaren i Linköping, Magnus von Block
helt resolut tillskrev Roberg om saken och sade honom sin
uppriktiga mening därom. Bland annat föllo sig hans ord så,
att »hända lärer att större delen (av dessa studiosi) vara
undergående, songez y je vous prie.[1] Salig Drossander, Micrander
och Odhelstjerna rådde flera av än till det studium och det
icke utan viktiga skäl; mig ångrar, att jag icke deras råd
åtlytt haver.»
Ännu långt fram på 1800-talet höll denna klagan i sig över
kårens fattiga och betryckta läge. I den litterära tidningen
Stockholmsposten, årgång 1809, skrev assessor Hagströmer
ett par artiklar i ämnet. Han fäste allmänna
uppmärksamheten på, att provinsialmedici ej hade mer än 100 riksdaler
årligen i lön, men ofta distrikt av 20 à 30 mils utsträckning och
mer att vårda. Några biträddes väl, men på långt när ej alla
av s. k. medhjälpare med 33 riksdaler 16 skilling i årligt
arvode. Vidare visade han, att den ringa läkarlönen alldeles
avskräckte den uppväxande ungdomen att förspilla sin lärotid på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
