Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskärerna och Stadsbadarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så, att om en av stadens bårdskärer tog en skada »under sin
hand», men ej kunde hela den, så hette det enligt
bårdskärarreglerna att »han skall och bör efter bårdskärarnas vis och sätt
ej hava mer än halva lönen.» För undvikande av tvistigheter
uppgjorde man därför ofta muntligt eller skriftligt avtal och
förbehåll om arvodet, och flera exempel gåvos på rättsligt
efterspel. Sålunda hade Mäster Dönicius någon gång år 1586
lagt Per Andersson ned under sin hand och hade lovat att
göra honom färdig av den sjukdom, som han hade, men drog
innan dess bort från staden och hade därigenom brutit sitt
löfte. Per Andersson hade i förskott givit Mäster Dönicius
något silver, som lämnats i förvar hos Henrik Persson, men
då Mäster Dönicius, som lovat komma åter vid Larsmesse att
försvara sin sak, underlät detta, så blev Per Andersson
tilldömd sitt silver igen och Henrik Persson fick det honom
igen inför rätten. Jöran Bårdskär kunde i en liknande
svävande situation försvara sig med, att han endast villkorligt
tagit vederbörande under behandling och hade därpå två mans
vittne.
För övrigt är det nästan uteslutande de gode bårdskärernas
privatliv, som man får några glimtar av i Tänkeböckerna.
Därvidlag skulle man helst vilja instämma med vad kung Gösta
helt rättframt skrev till Nylödöse borgare, då han i oskrädda
ordalag kallade dem för några svin, d. v. s. han avsåg närmast
deras ohyvsade och framfusiga sätt i att sköta köpenskaperna
med utlänningarne, och när han en annan gång läxade upp
dem, liknande dem vid sagans Markolfus, som inte kunde finna
ett träd, där han hade lust att hänga sig i. Med bårdskärernas
kollegialitet var det si och så. När mäster Hans Nehusen
1603 kom inflyttande till Nylödöse från Marstrand mottogs
han ej allt för älskvärt av kollegerna. Sålunda hade Jöran
Bårdskär i Olav Bryngelssons gård skällt honom för en
utstupad tjuv och skälm, som blivit kåkstruken hos de danske
— Marstrand var den tiden danskt. — Antagonisterna
träffades sedan på rådstugan, där Jöran till anklagelsen svarade
hårt nej; dock hade Jöran framlagt en sedel, som var avskrift
från Marstrands tänkebok, men efter Jöran hårt nekade samma
skällande »så äro de båda vänligen och väl förlikta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
