Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskärerna och Stadsbadarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra». Några dagar tidigare hade Hans Nehusen blivit med
slag tilltygad av den på platsen äldre Hans Bårdskär, som
dessutom brukat mun på honom och skällt honom för
kvacksalvare. Stadens överhet fick lysa fred mellan parterna, »men
vilken som överträder skall hava förbrutet edsöret». Mäster
Jörans hustru hade gjort det, som än värre var, och ränt en
kniv i ryggen på Mäster Hans. Man vet knappast, vad man
skall tro, om vad som försiggått dem emellan, då hon påstod
sig hava blivit tvingad därtill. Mäster Hans bredde
enskildhetens slöja däröver, då han vägrade ingå på svaromål i egen
sak, samt förhöll sig mot rätten i högsta grad genstörtig,
föraktande både borgmästare och råd, samt ironiskt tillsade dem,
»det måtte I, gode män, säga, vad jag skall svara härtill».
Lägg härtill något av de andre bårdskärarnes meritlista. Mäster
Påvel var anklagad av Albrekt Nilsson, att ha på det sista
kränkt hans syster, då han haft henne under bårdskärarhand
för ett ont ben, och Mäster Zacharias hade ej heller vunnit
den bästa reputation, helst hans moder Karin var hållen för
trollkona.
Den som gjorde sig mest gällande bland stadens bårdskärer,
var Mäster Jöran. Han blev nämligen hugnad av borgerskapet
med flera av stadens värv. Han var sålunda rådman därstädes.
Allt som oftast visade han prov på ett häftigt och elakt lynne
samt var egensinnig och påstridig. Han hade till och med vågat
bära hand på själve herr Lars, kyrkopräst i Lödöse, samt
slagit honom »blå, blodiger och fulsår på näsan» samt uppträdde
tredskande och ohörig mot borgmästare och råd. Som den
talföre man han var, vädjade han inställsamt till menigheten,
»om någon fattig eller rik, ung eller gammal vet något att
beskylla honom för, medan han i byn byggt och bott haver.»
Härtill svarade honom menigheten, att de om honom inte visste
annat än ära och gott. Hans anseende var därigenom i hans
egna ögon återställt och offentligen bekräftat. Mäster Jöran
var ekonomiskt ej illa situerad och hade två bostadshus på
sin tomt. När han 1593 hade fört upp sitt nya hus, lät
magistraten föreskicka gode män att så yttra sig över Mäster Jörans
nya bygge, att det skedde varken staden eller Jöran något
förnär. Så hade de synat och skådat, »att den ena gatan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
