Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ett hospitals historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mikaelidag 1529, förunnade kungen Nylödöse hospital den gamla
köpstaden Lödöses ödelagda spetalsdel och därtill spetalsdalen
på Dal. »Bröderna förvisas till ett annat kloster, ty kloster
finnas många och i dem få bröder», som Gustav Vasa skrev
i Nylödöse »friheter». Ännu den dag i dag är bär ett hemman
i gamla Lödöse by namnet Spetalen eller Spetalsgården. Denna
gård har således med all säkerhet en gång varit hospitalet
tillhörig. Genom någon vrång handling gick hospitalet samma
hemman förlustigt. Magistraten i Göteborg beklagade sig
bittert i en skrivelse 1758, vid vilken tidpunkt hospitalet synes
ha befunnit sig i stort trångmål, att den ej kunnat
återbekomma detta dess tillhörande hemman, som framlidne greve
Peder eller Erik Brahe jämte största delen av kyrkotionden
avhänt hospitalet och lagt under sitt grevskap och låtit hävda
och bruka, men sedan bortsålt och detta trots att både Johan
III och Karl IX utfärdat stränga befallningar om samma
hemmans »vederkännande» under hospitalet.
En annan också troligen urgammal hospitalsäga var Fors
kvarn med ålfiske i Skepplanda socken. Om sagda kvarn
heter det i samma skrivelse: »Uppå denna kronokvarn finnes
hvarken i stadens arkiv eller vid Hospitalet något
donationsbrev, utan lär detsamma genom tidernas omskiftan samt vid
varjehanda olyckliga tillfällen av fienders infall eller på annat
sätt vara förkommet, men tilläventyrs torde åtminstone en
del därav igenfinnas uti Riks- och Antiquitetsarchivo.»
Vid Fors ha, så långt hågkomsten om gamla tider sträcker
sig, funnits två kvarnar, den övre och nedre. Den nedre, ett
pittoreskt gammalt stenhus, har hört till det silfversköldska
fideikommisset. Den ligger väl undandold i en underskönt
vacker dal och är en sevärdhet av rang. Forsån störtar sig i
två armar ned i den djupa, dunkelgröna och myntadoftande
dalen och famnar därvid ett brant, lövskogskransat bergsparti.
Platsen är den som skriver detta från barndomstiden
välbekant och kär. När kvällningen kom, och dagens arbete var
slutat samt larmet tystnat och stillheten lägrat sig över by och
trakt, hörde man bruset från forsen så vackert melodiskt i
stigande och fallande rytmer, och än spelar den samma musik
för nejden; dess melodi har liksom blivit ett med Fors by. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
