Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ett hospitals historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde emellertid varit den övre och mindre kvarnen som varit
hospitalskvarn. Den låg mera öppet och fritt och var uppförd
av trävirke.
Denna hospitalskvarn hade sedan långliga och urminnes
tider varit ödekvarn. Då hände 1743, att dammluckorna åter
öppnades och kvarnhjulet sattes i gång, i det två bönder i
Sköningared, beläget vid Fors, mot åtnjutande av fyra friår
återupptagit mälden därstädes och efter de fyra friåren
försöksvis fingo erlägga 5 dal. s:mt i årligt arrende till Hospitalet.
Genom vedervärdigheter och missöden av olika slag hade
hospitalet fått lida åtskilliga andra förluster i sina förlänta
förmåner. Man hade sålunda alldeles tappat bort den ovan
omnämnda ägan, som kallades »spetallsdelen på Dal»; man
visste nämligen, varken var den låg, eller hur mycket den
räntat, eller om den blivit indragen och i så fall, när detta skett.
Likadant var förhållandet med »ängen i Svalered» vid
Lödöse. Den var med säkerhet en from förläning från
medeltiden, som under århundradenas lopp råkat bliva »bortblandad»
med andra hemmansägor. Magistraten visste sig ingen annan
råd, än att hänvända sig till landshövdingeämbetet i
Vänersborg att rannsaka om denna äng, som ju låg i Älvsborgs län.
Ej heller var man på det klara med, om hospitalet någonsin
fått uppbära de av konung Johan III »tillslagna 24 tunnor
spannmål av tionden från Kind, Redväg och Vartofta jämte
förbättring av två par oxar, åtta får, sex lispund humle, två
vålor långa och fyra klovar hvitling». Oaktat Karl IX:s
stränga befallning hade man ej kunnat återbekomma denna
tionde. Allt detta var förtretligt och smärtsamt för
magistraten att relatera. Det var nämligen riksens höglovliga ständer,
som äskat upplysningar genom den av ständerna tillsatta
hospitals- och barnhusdeputationen. Göteborgs magistrat var
säkert alldeles utan skuld i det beklagliga förhållandet; det var
gångna tiders försummelser, som buro skulden till förlusterna.
Om dessa förluster berodde på rent slarv eller borde tillskrivas
oblida öden var omöjligt att närmare utreda. Säkert är dock
att Hospitalet trots dessa mistningar hade haft rätt god
ekonomi, ända till dess hospitalsföreståndarne på
tvångsrekvisition av Kunglig Majestät måste låna ut till kronan hela sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
