Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pestilentietider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera överskult i Göteborg. I denna adress heter det helt
trohjärtat: »Till att i djupaste ödmjukhet visa min enfaldiga
hand vill jag önska, att den allsmäktige Guden nådeligen vill
beskydda och bevara denna ädla och högtärade magistrat,
vilken näst Gudi jag mig uti djupaste ödmjukhet till det bästa
rekommenderar» — — —
Man vore frestad instämma med Ahasverus Herenborg
samt betyga sin utomordentliga högaktning för en dylik
magistrat som enigt, klokt och besinningsfullt visste att
handhava ärendena och övervinna svårigheterna under
ovanbeskrivna ytterst brydsamma förhållanden samt lyckades
facilitera det svåra läget och rädda befolkningen undan den värsta
nöden. Som så ofta visade sig även vid detta tillfälle, att när
nöden var som störst, så var hjälpen närmast. Namnen på
medlemmarne i denna högädla magistrat böra hugfästas. De
voro: Hans von Gerdes, Wilhelm Silentz, H. Beckman,
J. Wadst, Sebastian Tham, Frans Schröder, H. Böker,
W. Utfall och Erik Cederbourg.
Denna magistrats diktan och traktan gick framför allt ut på,
att trots »de try plågorna» hemsökte landet, med andra ord,
att det rådde krig, pest samt hunger och dyr tid, med alla till
buds stående medel hålla sjöfarten uppe. Den hade därvid
fullt stöd av stadens borgerskap och trafikanter eller större
köpmän. Dessa senare hade till så mycket kraftigare verkan
betygat, att i fall man under rådande svåra förhållanden
»alldeles modet fäller och låter händerna falla», så skulle detta
ha till följd »undersåtarnes och gemene bästas undergång».
Man begärde därför ett återupprättande av den lamslagna
sjöfarten och fri konvoj för handelsfartygen, helst man under
fredens år, då ingen konvoj tarvades fått betala dryga
konvojpenningar. »Navigare necesse est, non vivere», (att segla är
nödvändigare än att leva) var en sanning, som den
handgripliga erfarenheten snart övertygade magistraten om. Det var
tre varuslag på vilka de i vidrig händelse snart skulle komma
att crepera, nämligen salt, spannmål och vin. Det allra
svåraste hindret för sjöfart och utländskt varuutbyte befanns
vara de oförmånliga rykten, som utomlands voro i svang, att
kontagionen inritat sig i Göteborg och att de göteborgske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
