Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå i dammuppfyllda rum. En svag rodnad brann
väl på kmderna — när barnen blevo äldre fingo
de veta, att de mänskor alltid bära bleka rosor i
hyn, vilka ej ha friska lungor. Efter fabriksflio
korna tågade träarbetarna, mekanisterna och järns
svarvarna, så tobaksarbetarna och filarna, så alla
de andra; femhundra arbetsbin i samhällets bis
kupa tågade förbi in på soltorget.
Det var en mäktig syp, ty det var spelande
sol över tåget.
De femhundrades tåg!
Borgmästarns äldsta, fjortonåringen, hon i
den vita vårdräkten och violerna, stod vid det
öppnade fönstret och såg lederna tåga fram. Elon
tänkte på att det var det vackraste hon sett, detta
tåg med de gyllenröda dukarna, och hon hade
alldeles glömt att fadern sagt, att det var dåligt
folk detta. Hon kände att det susade i huvudet
och sjöng inom henne av glädje över det hon
såg. Hon blev så glad, att hon fick tårar i ögos
nen.
Hon visste inte alls, hur det var fatt med henne
själv, men hon tittade åt sidan, åt det håll där
ladren och modren stodo. Hon såg att de inte
märkte henne. Då tog hon violbuketten som satt
vid barmen, blommorna hon fått av mor, och
hon kastade dem ner över den sista fanan och
de sista leden. De blå blommorna rägnade sakta
ner och ett par arbetare tittade undrande upp
mot borgmästarhuset. Flickan ville le mot dem,
men tordes inte, ty fadren såg just åt hennes
håll.
Så var tåget hunnet förbi och de sista av de
femhundra svängde in på soltorget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
