Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Allt närmre tränger jätten“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den räddade Svea har icke råd att försvara sig. Det
kostar för mycket. Hon litar på sin underbara lycka, på en
huldrik försyn. Med sådant hopp och sådan förtröstan sofver
hon säkerhetens ljufva sömn, icke märkande farorna, som lura
rundt omkring henne.
Du sofver, Svea folk! Hvem vill din hvila rubba?
Men sveket med sin dolk, men våldet med sin klubba
de vaka omkring dig. O väckte dig min sång
med djup af grafvens röst, med dån af åskans gång!
Allt närmre tränger jätten,
han står på fjällets spets, och ögat slukar slätten. —
»Men han ger frid och skygd». Välan, tag honom mot
och kyss hans hjältehand och slumra vid hans fot!
Förskräckligt vaknar du.
Farväl, du Sveas värn! Farväl, du hjältars land!
Se, Bottnens bölja för vår gråt intill din strand.
Blif åter, Svea folk, blif åter hvad du varit!
Lär af hvad andra folk, af hvad du själf erfarit!
Det frihet är och rätt och ljus du vakar för.
Hör mänsklighetens bön, om du ej skaldens hör!
Tror du dig ensam trygg? Så är ej våldets art.
Var viss, det klappar ock uppå din fjällport snart.
Betänksamt ödet står med griffeln höjd att rista
i kopparn in din dom, den eviga, den sista.
Ett ögonblick ännu — det plånar ut med köld
de nötta kronorna, o Svea, af din sköld.
Upp! Ännu är det tid att deras helgdom bärga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
