Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- “Allt närmre tränger jätten“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu hafva vi ett fritt fosterland och vi kunna försvara
det. Vi hafva män, som kunna kämpa, och vapen kunna vi
sätta i deras händer, blott vi vilja.
* *
*
I diktens sista tredjedel skildras den strid, som förr eller
senare måste utkämpas. På den flammande himmelen ser
skalden en underbar syn. Den svenska hären står uppställd,
och till den talas eldande och uppmuntrande ord. “Soldater,
i dag skolen I kämpa den stora, den afgörande striden om
Sveriges vara eller icke vara. I dag kommer eder tapperhet
att afgöra om nationens öde. I skolen svara inför forntid
och eftervärld för edra handlingar i dag. Försvaren arfvet
från edra förfäder och bevaren det åt edra efterkommande!“
Striden börjar. Snart äro de kämpande insvepta i mörker.
Ingen af dem vet, huru striden går eller hvart segern
lutar. Men hvar och en vet, att han måste fram. Han måste
spränga fiendens leder, ty han kämpar för Sveriges frihet,
för maka och barn. Vägen framåt är segerns väg, men vägen
tillbaka är flyktens väg och nederlagets och träldomens.
Stridens häftighet tilltager, och nu kämpar den svenska
hären med förtviflans mod. Men i det mest kritiska ögonblicket
kommer räddaren. Han sätter sig i spetsen för sitt
folk, och fienden flyr, jagad af bäfvans och förfärans
demoner.
Landet har blifvit räddadt genom sina söners tapperhet,
och nu går det en ny ärorik utveckling till mötes.
Skalden slutar sin sång med en hoppets och tillförsiktens
bön till Sveriges skyddsänglar, de höga Karlarne, som
med gyllene tömmar köra sin stjärnevagn på nordens himmel.
Måtte dessa skyddsänglar leda våra öden, så att Sverige
aldrig blir en slaf under mäktiga eröfrare, som plåna ut
dess namn på Europas karta. Men — säger skalden —
var ert minne, var er dygd förgäfves,
skall Svea falla här i tidens höst,
en slaf bland folken utan namn, och kväfves
er hjältelåga evigt i dess bröst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfolklynne/0085.html
