Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 4. Vargarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
SIG FOLKESON
FJÄRDE KAPITLET.
Vargarna,
När Marsjö kom ur Sodenstiernornas ägo, låg
jorden i lägervall, betet i träde, och åkrarna hade
gått öfver till ängsmark med uselt gräs för några
magra kor. Skogen, den härliga stora skogen, hade
fått växa till vilda snår, så täta mångenstädes att
knappast den flyende räfven kunde tränga genom
dem då han jagades af hundarna. Vildtörne och
klängväxter frodades. Icke på hundrade år hade
skogen gallrats. När träden blifvit gamla, så att
mossan vuxit sig frodig på stammarna — de lik
nade trötta pilgrimer i långa skägg — då hade de
fått själfdö. Riktigt multna bort, sen de en tid tjänat
ekorrarna till hus med sin ihåliga, märglösa stam.
Aldrig hade man hört ljudet af en yxa i Soden
stiernornas skogar. Gud nåde den stackare som
högg sig en brasa i skogen som multnade! Sko
gen var för djuren, och djuren för Sodenstiernornas
jakter. De hade, Marsjöherrarna, eD storjakt om
året. Då skall man tro att där var lif och larm
och rop i skogarna så det ekade i bergen. Jägar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
