Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Gästgifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
FOLKET
sträcka ut handen och säga : »Detta är mitt». Österut
mötte prästgårdsägorna.
Gästgifvaren i Breared var den ende som på
sockenstämmorna djärfdes sätta sig upp emot Sig
Folkeson på Marsjö. Detta gjorde Lars Brand också
alltid i Sigs första år. Röstade Sig Folkeson ja,
visste man lika säkert att det skulle komma nej
från gästgifvaren. Den tid folket misstrodde Sig
låg gästgifvaren öfver på stämmorna, men sedan den
förre köpt de stora gåfvorna åt de fattiga, låg Brand
ohjälpligt under. En tid höll han i sig, men snart
kom han alls icke på stämmorna.
Hemma på gården var Lars Brand kung. Var
det en vinterkväll då gnistorna sprakade från den
öppna, hvitlimmade spiseln, var det en ljus sommar
afton med månsken in genom rutorna, var det en
mörk höstkväll med skvalande regn ute, då skulle
ni suttit med i ringen kring gästgifvaren och hört
hans tusen historier. Gud så många äfventyr han
hade haft under sina vandringsår, åren då han gick
med kramsäck land och rike kring! Han hade legat
insnörd i bolsterpåse på Lapplands snöfält och lyss
nat till de irrande renarnas klappersprång och somnat
in vid vargtjut och roffågelsskrik. Han hade farit
med på timmerflottarna nedför de forsande Norrlandsälfvarna. Han hade varit nere i grufhvalf och
och bergkamrar, i klyftor och schakt. Han hade
varit med om björnjakter där det gällt lifvet hvar
timma dagen om. Han hade varit jagad af vargar
genom de stora öde skogarna. Han hade bott hos
lappar i rökiga tält. Han hade stått på bergen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
