Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Adjunkten Murbäck i Vrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADJUNKTEN MURBÄCK I VRÅ
’47
den långa vägen ned till dalen i natten, hur han
hade somnat inne i vagnshäcken och drömt att han
åkte till Vexiö för att krönas till biskop, hur han
blef firad i alla prästgårdar under den resan, hur
man kommit ut ur gårdarna med kalfstekar och får
bogar och smör och ägg och lassat i hans vagn tills
den icke förmått rymma mera, hur han sett alla
prostar buga sig för honom och alla prostinnor niga,
och djupast hade hans egen prost bugat sig, prosten
i Vrå.
Församlingen hade ock tankar för sig där den
låg nedhukad i bänkarna och skulle läsa Fader Vår.
Den tänkte på hvad det egentligen var för en stac
kare till präst som nu stod i predikstolen. Hur han
en gång varit sin fars, biskopens, son med goda
anlag och stora förhoppningar. Hur han blifvit
kyrkoherde då andra bara bli adjunkter. Hur det
sedan hade gått utför. Först hade han supit städadt
och fint och bara på gillen och kalaser. Det hade
man icke sett snedt på. Men så började han supa
hemma, både hvardagar och söndagar. Så att ofta
hade han kommit full i kyrkan och börjat vagga
och dingla framför altaret. Det tyckte folket icke
var fullt tillbörligt. Till slut söp han så, att han
ofta låg stupfull i sängen och kristnade barnen. Då
brast tålamodet och socknen klagade hos biskopen.
Så fick han afsked från gället och fick nöja sig med
en liten syssla i stan. Innan han flyttade höll han
sin afskedspredikan och den säges ha varit både
skarp och sträng. Slutet af den hade hvarenda en
hört talas om, ty det var dråpligast: »Med en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
