Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Adjunkten Murbäck i Vrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I48
FOLKET
syndig församling, hade han sagt, som icke har
förlåtelse för begångna fel, som icke drager sig för
att sätta sig i Guds, hämnarens och domarens,
ställe, som jagar sin herde ifrån sig, som drifver
honom i nöd och elände, med en så syndig försam
ling skall icke Gud ha miskund. Aldrig skolen I
komma in i Guds himmelrike! Men jag vill löna
ondt med godt. Dit jag nu går där vill jag bareda
plats för eder alla, där skolen I väl passa och allt
skall passa eder där. Ty I skolen veta att nu är
jag blifven fängelsepredikant.»
Snart miste han också den sysslan och då var
det som han blef adjunkt hos prosten i Vrå. Där
hade han nu varit i många år, blifvit gammal och
grå och mäst lagt bort att supa. Men en stackare
hade han i alla fall varit i sina dar, tänkte försam
lingen. Detta tänkte alla tyst och för sig själfva,
utom en gumma tätt under predikstolen som hade
för vana att tänka högt. Därför mumlade hon också
nu, så att äfven prästen hörde det: »Att en sådan
usling ska få läsa Herrans ord ! Det är allt en skam
det! Amen.»
Dessa ord hörde nu Murbäck och det stack
till i hans hjärta liksom om någon stuckit en hvass
törntagg i det. Det gjorde honom så orimligt ondt
att han ville skrika till, och han började darra på
målet och sjunka i hop. Och han bad att man
skulle öppna fönstren för att få frisk luft. I och
med det att den svala luften från sjön nådde honom,
fick han krafterna igen och hans mod växte på nytt.
Han reste sig, han drog djupa andetag, hans mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
