Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Drömkullen och Fågelö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 98
FOLKET
nere i Simlångsdalen. Han började nästan smått undra
öfver om det verkligen var så svårt att komma till
himmelrik som prästerna sade där nere.
Då just tystnade orgeln och folket fick se honom.
Och han såg en stor och vacker gammal man, som
han förstod icke kunde vara någon annan än Sig
Folkeson, komma emot sig och klappa honom på axeln
och säga att nu skulle han komma midt fram i salen
och berätta nytt från Simlångsdalen. Och sedan hade
alla slagit sig ned rundt omkring honom.
— Hur är det med Marsjönu? sporde först Sig.
Sigfrid förtalte då att nu hade Sven Gunnarson,
Benjamin Folkesons svåger, gården, och att där var
gästfritt och gladt som förr i världen. Korna höllos
feta och bra som alltid, fast skörden varit skral de
sista åren, och i förra veckan, det glömde inte Sig
frid förtälja, hade den rosiga kon fått två kalfvar.
Nå, allt detta visste han däraf att hans äldre bror
var lilledräng på Marsjö.
— Har ni nå’n som spelar gitarr nu där i dalen?
sporde så en som han kunde förstå var Per Vandrare.
— Det är allt skralt med det, ska jag säga.
Där är liksom kommet nånting i vägen med spelet
nu för tiden där hemma. Inte dansar eller leker
man som förr heller riktigt. Gud vet hvad det är,
men det tycks allt som vore där nå’n sorg i vägen.
Han såg Per Vandrare sätta sig och undra hvad
det kunde vara för en tung sorg som mäktat jaga
spelet på flykt från Simlångsmänniskorna.
— Och hur mår gubben Sibelius, hörde han en
fråga. Det var Vallenbäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
